Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skakade hon på huvudet åt en så enfaldig fråga. Han
var hennes allt utan några därför. Ingen kan säga,
var själen sitter, men ingen förnekar, att kroppen
den förutan är värdelös. Som den oumbärliga själen
var hennes kärlek. I lust och nöd. Ja visst, medgav
den värkande rösten, som ej kunde tiga, ty den bar bud
från timmars kval, men skall du stå ut med alla vedermödor,
när han, som är din kärlek, bara klagar – och önskar sig död?
Du har dina barn att handla för, det är sant. Kanske
det är för dem du orkar vara så nitisk?
»Jag var hustru, innan jag blev mor», svarade hon
sakta, »och genom att vara hustru, skänkte jag liv
åt barnen. Han är stammen, de grenarna på kunskapens,
det är kärlekslyckans och kärlekssmärtans, träd.»
Att drömma, fantisera och känna tankarnas trötta
vingslag under enformig sysselsättning var något
nytt för den verksamma grevinnan Armfelt, och hon
plågades av att se in i sig själv i stället för att
spana utåt. Dagarna blevo ändlöst långa och tunga,
trots diplomatiska underhandlingar, samt läsning och
sysslande med Augusta.
Hon tyckte ibland, den förr okuvligt modiga kvinnan,
att hennes strupe sammansnördes av en kvävande
förtvivlan, och det föreföll henne, att hennes
bröst rosslade av instängda nödrop. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
