Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
depescher och skrivelser från Sverige, dit söta far
väl aldrig, aldrig mer skulle komma.
Hon mindes mest brådskande, ofta hemlighetsfulla
resor, la petite Auguste, men ibland också fägnesamma
refuger, som i det underbara Neapel, det ämabla
Warschau och det ålderdomliga Riga.
Augusta undrade, om hon någonsin skulle kunna glömma
den dagen, då de hals över huvud måste lämna Neapel,
mor, lille bror och hon, medan chèr père nödgades
stanna. Just när de stego i vagnen, hade far viskat
i hennes öra, att de törhända aldrig skulle få råkas
mera. Han hade snyftat till, när han bett henne,
att hon inte skulle förgäta honom utan minnas, att
hon varit hans älskade barn. Å, hon hade gråtit så
otröstligt, och till sist hade ögonen svullnat igen.
Där hon nu satt och funderade, föreföll det henne bra
besynnerligt, att hennes tjocka, präktiga pappa, som
de italienska damerna och alla de ryska godsägarna
voro så betagna i, och som roade en hel salong med sina
kvickheter, kunde sucka så tungt och se så obegripligt
ledsen ut, bara han blev ensam med mor och henne, men
det hade aldrig fallit henne in att yttra något av dessa
sina tankar, ty mor hade en gång för alla sagt, att
Augustas uppgift vore att »sola upp» far.
Augusta sneglade försiktigt på den dyrkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
