Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modern. Hon hade fått ett brev från far i dag. Just
nu stack hon handen i kjortelsäcken och tog fram
en hopvikt skrivelse. Det var nog brevet. Hon kunde
då inte se att läsa det, tänkte visst inte göra det
heller, ty hon lade det i knät och smekte det, som om
det varit en hand, hon strök över, ömt och sorgset.
Flickan hade rätt. Det var Armfelts brev till
hustrun. De fladdrande meningarna voro förkolnade
flagor från en själ, vars flammor tillvaron förtärde.
Hedvig hade läst episteln så många gånger, att
den gått som feber i blodet. Hon hörde orden
som en klagan i hjärtat, vilken hon ej förmådde
nedtysta. I tystnaden ljöd den älskades bikt om ödets
förkrosselse.
Det var särskilt några förfärliga rader, som plågade
och sårade henne genom sin grymma själviskhet, sitt
bristande mod, och – hon sade det tvekande längst inne
i sitt upprörda hjärta – sin svikande trofasthet i nöd.
Han hade också svikit i lust, men det förstod hon
bättre. Då hade hans känslor illuminerats av
glädjen. Så hade han skrivit:
<i>»Var i Guds namn skall man få i lugn och ro sluta
sina dagar? Detta land blir mig för var minut allt
odrägligare. I Schweiz äro Gustav III:s mördare,
i England för dyrt, i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
