Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket bra, men för dyrt – under jorden det bästa och
klokaste.»</i> – – –
Augusta Armfelt hade nu så länge iakttagit moderns
stumma förtvivlan, att hon ej stod ut med att sitta
stilla. Helst skulle hon – så mycket barn var hon – ha
velat skrika, fäkta och stampa, men hennes uppbrusning
tog sig dock ej så utmanande former. Det gick endast
en häftig sprittning genom de slött hängande,
overksamma lemmarna, och hon började med snabba,
men ljudlösa steg vandra fram och åter på den tjocka
mattan. Intuitivt anade hon brevets innehåll.
Att far näns, tänkte hon, att han näns göra chére
mére så ont! Han borde verkligen skämmas, ce grand
bonhomme. Han finner sig i att mor humilierar sig
och har det pauvert till, men han kan inte låta bli
att skriva sådant, som hon blir än ledsnare av. Och
det fastän han vet – –
Augusta rodnade djupt och kastade en skyggt
vördnadsfull blick på moderns deformerade gestalt.
Hennes vackra, raka mor, som brukade hålla huvudet
så högt som ett arabiskt fullblod – nu satt hon där
så hopkrupen – så – så ömklig.
Men far – det var synd om far också. Han var
det snällaste, raraste i hela världen, bara han
fick ha det bra, och det var terriblement orättvist
av – Augusta skakade sina bruna lockar –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
