Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon vågade inte tänka tanken ut, den var allt för
hädisk. Hennes hjärta bultade hårt, och hon förlorade
plötsligt all självbehärskning. Med ett utbrott
av vild gråt slängde hon sin gängliga flickkropp
dubbelvikt över bordet. Den smärta, vilken halvt
omedvetet funnits inom henne hela sista tiden,
överväldigade henne nu likt en storm, starkare än
det lilla människoträd, den skakade.
Grevinnan Armfelts rörelser hade blivit långsamma,
därför att den själsliga tröttheten dvalband dem,
och det dröjde en sekund, innan hon vände sitt ädla,
härjade ansikte mot dottern. Uttrycket i de djupa
ögonen var plågat, och över hennes torra läppar
snubblade mödosamt två ord:
»Du också!»
Augusta ryckte till, och ögonblicket därefter stod
hon rak mitt på golvet. Hennes magra, bara arm,
knottrig av kölden, for snabbt över de våta ögonen,
och hon drog djupt efter andan, som för att ge tårarna
möjlighet att rinna tillbaka – hon trodde säkert:
till hjärtat, men där skulle hon allt stänga in dem.
Med ett par lätta språng var hon framme hos
modern. Det föll sig naturligt för henne att falla på
knä; att det var en teatralisk pose uppfattade inte
gustavianens dotter, och lika litet låg det något
tillgjort i hennes val av ett ryskt smekord för att
betyga sin ömhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
