Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Matuschka», sade hon innerligt. »Förlåt mig! Nu är
jag modig igen. Jag satt visst och blev mörkrädd.»
»Det är inte så underligt», svarade grevinnan frånvarande,
»mörkret är över oss. Gud allena vet, om det någonsin
skingras. Men» – tillade hon bestämt, »vi måste
hoppas ...»
Augustas heta kind trycktes mot moderns klänning. Det
glatta sidenet kändes så svalkande skönt. Hon tyckte,
att hon både svettades och frös. Försagt mumlade hon:
»Varför ska människorna lida så mycket?»
Utan tvekan svarade Hedvig Armfelt, och plötsligt log rösten:
»Därför att de älskar mycket.»
Augusta flög upp. Med små hårda kyssar studsade
hennes läppar mot moderns ansikte, till dess hon blev
alldeles andfådd, då viskade hon hängivet:
»Chère et tendre mère!»
Hedvig Armfelt drog barnet intill sig. Hon tyckte
sig se det tillfälliga hemmet i Kaluga, där make och
barn vistades. De behövde henne. Augustas fråga nyss,
och det svar hon ur sitt innersta givit flickan, hade
på ett sällsamt sätt väckt hennes domnade medvetande
och tröttkörda pliktkänsla. Hon älskade, således
var det hennes skyldighet att bära lidandet. I Kaluga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
