Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid den frusna Okas strand hade hon det käraste livet
skänkt henne, i Livland ägde hon också ett stycke av
sitt hjärta: en son, som fötts under landsflykten
för tre år sedan, och här i det isiga Petersburg
skulle inom kort en liten människostackare komma
till världen. Hennes famn bleve kanske den spädas
enda värmekälla.
Hon lät sitt huvud falla ned mot Augustas hjässa,
och ändå hade hon nästan glömt flickan för de tankar,
vilka frigjorda böljade igenom henne. Hon tyckte med
ens, att livskravet ropade på henne med sin omutligt
befallande stämma.
Hon borde för längesedan ha varit i Sverige. Varje
dags uppskov innebar en fara för att Gustav Mauritz’
och hennes fiender skulle kunna innästla sig hos
den unge kungen, och det var förfärligt att vidriga
förhållanden tvungit henne att stanna i detta
spöknäste, nu måste hon, måste finna
en utväg att komma härifrån.
»Mor», bad Augusta, »säg något. Tystnaden är så gruvlig.»
»Lilla barn, du borde ha några jämnåriga. Ditt liv
är för enformigt. Men det blir bättre, hoppas jag,
när vi kommer hem.»
»Till Kaluga?»
»Nej, hem – till Sverige. Måtte vi inte vara alldeles
glömda där.»
Det för en stund förgätna brevet gled ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
