Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
golvet, och när Hedvig Armfelt tog upp det och
stoppade det innanför klänningslivet, tycktes
henne det styva papperet förvandlat till ett varmt
människohjärta, prässat intill hennes eget. Och det
talade in till hennes värkande sinne. Hur kunde du
misskänna mig, sade det, hur kunde du döma mig hårt,
därför att jag blivit dödstrött av ständigt gäckade
förhoppningar? Har du då alldeles glömt, hur jag
flugit livet till mötes, det starka, stolta, stridbara
livet? Om jag nu längtar bort ifrån tillvaron, borde
du, som älskar mig, förstå det bättre än någon. Du
borde veta, att för en man är intet grymmare än att
skjutas åt sidan som vrakgods!
Hedvig tryckte båda händerna mot bröstet, och hon
nickade med ett uttryck av uppmärksamt lyssnande.
Han hade rätt. Han var utestängd från den politiska
såväl som från den militära karriären, om han
fortfarande ville kalla sig svensk. Att gå i rysk
tjänst, ikläda sig den gröna uniformen och försvärja
sig till det moskovitiska barbariet vore omöjligt för
Gustav Mauritz Armfelt. Den frågan hade de dryftat och
lagt ad acta som hade den inneburit en skamlighet.
Hennes fina, kloka ansikte med den klara
pannan och det energiska bakpartiet lyste vitt
i den tätnande skymningen. Hennes tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
