Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fläktade det svalt genom träd och buskar, susade och
sorlade, som om vinden färdats vida och fått ekot
av många röster med sig. Lutad mot ett skrovligt,
bredbröstat äppleträd, där klasar av mognande frukt
hängde tunga, stod Gustav Mauritz och kände det
kylande luftdraget kring panna och kinder. Slött
blickade hans rödsprängda, förgråtna ögon på gossens
grav, och han frågade ut mot tomheten efter mening
och mål. Ett barn föddes, livade genom sitt väsens
fröjd de vuxna, och blev det framtidshopp, som ej den
dystraste melankoli fullkomligt slog sönder. Barnet
växte sig fast i sin omgivnings hjärtan. Då kom
liemannen, fann den späda människoblomman däjlig
och mejade henne av – var det för att med det lilla
blomstret pryda himmelens salar? Var det för att
detta barn – just det bland tusen – skulle befrias
från livets börda, innan det erfarit dess tyngd?
Äppleträdets knotiga stam hade långt nere vid roten
en stark och självständig gren, vilken sträckt ut
sig i hela sin längd, så att den bildade ett slags
bänk. Armfelt sjönk ned på den med ryggen vilande
mot moderstammen, och mottaglig för intryck, som han var,
till och med i denna stund, vaggades han in i aftonens
fred. Hans kroppsliga svaghet kändes nästan välgörande,
ty han hade inga plågor, tyckte endast att tröttheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
