Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tystade all oro, och att någonting inne i huvudet
domnade bort, som när kvarnvingar stanna, och det blir
så underligt tyst efter det bullrande, knakande bruset.
Han korsade armarna över bröstet och lät stillheten
taga hans tankar med sig. De voro för övrigt knappast
tankar, endast osammanhängande bilder och lösryckta
meningar, tillhörande det förflutna, vilket strax
före Konstantins död sysselsatt honom. Den sista
veckans grymma intermezzo utplånades icke, det
sveptes in i något vagt böljande, färglöst, ordlöst,
skimrande. Armfelt uppfattade icke tydligt gestalter
och situationer, icke ens sin dyre kung såg han klart,
och han kunde befinna sig på Gripsholm, Drottningholm
eller Haga, ty vad han förnam var ej platsens yttre,
endast dess själ, förborgad och ändå honom så oändligt
förtrogen.
Så småningom letade minnet sig in i andra skrymslen
och fann halvt förgätna kupletter, uddiga epigram,
ett stycke gustaviansk operatext. Vad skulle han
med det nu? Var hjärnan så tom, att den som en
papperskorg kunde fyllas med lappri? Nå, nå, allt hade
icke varit strunt. Oxenstierna var ett geni – och
Lidner, den slarven – och Bellman i sin röda
väst. Carl Mikael! Gudomlige Anakreon, nu tillhörde
också han skuggorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
