Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fönsterluckorna åt gatan få icke skjutas ifrån.»
»Som befallt, herr överste.»
Gustav Adolf sneglade på honom. Hur mycket visste han,
den sluge dansken? Visste han, att – att Gustav befann
sig i Basel?
Inte spörja – inte blotta sin sinnesrörelse, stänga
sorgen inom sig och – smäleken, ty efter att ha
förskjutit sin far och handlat mot hans vilja, som
Gustav gjort – ledd av sin mor – var det ett hån att
söka upp sina dagars upphov. Det skulle förmodligen
ånyo bjudas allmosor.
»Du släpper inte in någon – inte heller Lisette – ingen,
ingen.»
»Som befallt, herr överste.»
»Du får köpa hem några skålpund talgljus av de
billigaste.» – – –
Och översten skingrar efter denna dag det rådande
mörkret omkring sig med en enda talgdank i en
malmstake. Inom honom förblir det ogenomträngligt
mörkt, och hans grubblande tankar treva, klösa och
riva som instängda, hungriga djur.
Han går och går. Stundom talar han med sin oro som
med en sjukling, vilken envist begär en föda, som
skulle sätta ned motståndskraften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
