Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år och inte firat någon jul tillsammans med honom
sedan 1809, då de ombord på fregatten Euridice fördes
från Sverige. Östersjöns vintriga vågor hade dånat
som tungt rullande kanonkulor mot fartygets sidor,
och den fördrivna kungafamiljen satt huttrande och
snyftande i salongen, där ljusen ej kunde vara tända
för stormens skull.
Prinsessorna skulle för länge sedan ha glömt sin far,
om ej modern talat med dem om honom, berättat om
»söta pappas» barndom och ungdom och lärt dem fira
hans födelse- och namnsdagar.
Det var de, som virkat det långa, granna resskärpet,
som Gustav fått med.
Gustav själv ägde många ljusa, goda hågkomster av
fadern, särskilt från fängelsetiden vid Gripsholm,
då han ofta fått promenera med föräldrarna och även
spela schack med fadern eller sjunga till dennes
ackompagnemang på pianot. Han önskade intet högre än
att än en gång få tillbringa förtroliga stunder med
fadern.
Dennes öde rörde djupt prinsens unga, mottagliga
sinne. Han hade hoppats på Lisette som medierska. Hon
stod tydligen högt i gunst hos enslingen med det
stolta hjärtat.
Emellertid måste Lisette erkänna, att hon ingenting
förmått hos »herr översten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
