Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högst förgrymmad berättar hon, att hon blivit utkörd.
»Han tog mig i armen och kasta’ mig på dörren, som
om jag varit en skyffel med sopor.»
Prinsen fyller hennes små knubbiga händer med mynt
och ber henne försöka sin lycka på nytt.
Hon knycker kokett på nacken och ler smickrad.
»Ja, inte för pengarnas skull», säger hon lent och
obeskrivligt trovärdigt, »men för en så galant och
ung herre, skall jag göra mitt bästa.»
Hon beger sig till den maskstungna ekporten för att
med energiska bultningar »få liv i murmeldjuret»,
men det är det gamla Göta lejons ättling, som slumrar
därinne. »Med öppna ögon sover» han.
Tyst och översnöat ligger det lilla huset, en
gånggrift, vari en vålnad vankar av och an.
Varken den gången eller senare slappes Lisette
in. Översten håller ut. Hans son gör detsamma, reser
icke sin väg utan hoppas alltjämt, att fadern skall
låta beveka sig. Han spionerar på Naijen, och är som
en pil hos gubben, när denne kommer lunkande. Han kan
åtminstone sticka till trotjänaren en sedel att köpa
något åt sin herre för. Det plågar den unge fursten
övermåttan att hans far skall försaka de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
