Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Gustav Adolf vill unna sig saknadens smärta.
Förtvivlad stirrar hans stela blick upp mot den
mörka fönsterraden mitt emot.
Över hans gråbleka ansikte gå kvalfulla ryckningar
och hans smala, kantiga axlar slutta tunnare och
ledsnare än vanligt, medan han sjunker ihop under
sin längtans klubbslag.
Då råkar han med handen stöta ned det lilla paketet
från stenpelaren, det faller till hans fötter, och i
den stämning han nu befinner sig, tycker han sig se en
död svala ligga där med blodfläckar på de hoptryckta
vingarna. Det gör honom ont, men han bannar plötsligt
sin blötsinthet och rätar på den värkbrutna kroppen,
pinsamt styv i lederna.
»Iver», ropar han, »kom hit!»
Den gamle soldaten är alltid beredd på att bli kallad,
och ögonblicket efter står han bredvid sin husbonde.
»Vad är det där?»
Kungen utan land och hem pekar på sin enda
julklapp. Han förstår med den snabba intuition, vilken
hans eljest förvirrade och trassligt tänkande hjärna
äger, när det gäller bibehållandet av isoleringen,
att här kan möjligen en hund ligga begraven. Det är
törhända meningen att överrumpla honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
