Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iver tar upp det ovant och ganska klumpigt inlagda
paketet.
»Det är adresserat till herr översten», säger han,
och även han tänker, att här ligger nog en hund
begraven. Hans kungliga höghet hade ju talat om
julklappar; det var nog han, som låtit lägga dit
paketet, och med sin outrotliga danska slughet – han
är från Fyen, gubben Naijen – tillägger han
ytterst oskyldigt: »Månne det kan vara en julklapp
från Lisette. Stackars lilla yrhättan, hon är väl
så kuschad, att hon rakt inte torts försöka än en
gång att slippa in.»
»Från Lisette», upprepar Gustav Adolf långsamt, och
nu tar han paketet i handen, men det är med ens ett
alldeles vanligt sådant, ingen svala. Blodet, som hans
fantasi stänkt fram, är illa påsatta lackklumpar. Den
tarvliga personen har ej ägt tillgång till det
enklaste sigill.
»Från Lisette», upprepar han än en gång, »ja visst,
vilken annan skulle komma ihåg mig numera.»
F. d. kungen återvänder in. Fötterna släpa sig så ovilligt
fram, den vänstra armen hänger slappt, men den andra
håller han krökt mot bröstet med handen till hälften
instoppad under rockuppslaget. I den handen kramar han
det, som han vill kalla Lisettes julklapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
