Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ruinhög. Ingen människa syntes till, och
ingen båt fanns, som kunde frakta honom över
vallgraven. Krönikan säger, att borgfruns älskare
ställt till denna överraskning för den äkta mannen
efter att först ha bortfört hans viv.
Aldrig mera fick Bergsmark någon vindbrygga utan
först en välvd stenbro och sedan tid efter annan
lämplig omläggning av denna.»
»Olsson berättade om någon ung dam, som drunknat i
vallgraven.»
»Jaha, det är riktigt. Hennes porträtt sitter därinne
i salen. Hon är alltför täck, men hennes fästman
hyllade dock principen: »Mister du en, står dig
tusende åter.»
»Jag frågade Olsson, om hon spökade.»
»Min käre gosse. Det förflutna spökar alltid. Det lär
du dig nog, när du blir ensam, och livet inte längre
trampar dig på hälarna. Somliga ser, andra hör, hur
det förgångna rör sig i tystnaden. Och återigen andra,
nykterdansare som jag själv, får nöja sig med minnenas
skuggspel. Men man ska vara utan hum om tradition
för att göra narr av syner och varsel.»
»Varsel, tror onkel på – –?»
»Min salig hustru visste på pricken, när en
kunglig person skulle dö. Hon blev alldeles blå
på vänstra underarmen. Och fast Gud ska veta,
att vi inte frossade i ömma känslor för varandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
