Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så nog kunde hon förutsäga, när jag kom hem, om
hon också inte väntat mig. En kvart förut hörde hon
vagnsbullret i portvalvet.»
»Det låter nästan kusligt.»
»Varför det? Vill vi ha våra gamla gårdar i behåll,
får vi ta pyske och annat med, som hänger ihop med
släktens krönika. Inbilla dig inte, min gosse, att du
slipper höra fänrik Ritterfeld gå och sucka i södra
torntrappan över att huldran anammat hans förnuft. Så
sent som på 1700-talet, hade hon makt ännu.»
»Nej, nej, bäste onkel, det är ju rena amsagor.»
»Va? Va? Morska dig, du! Din stund kommer väl. Ni
ungdomar, inbillar er, att ni kan bestämma själva,
hur mycket ni vill ha med av det förflutna. Den birån
och den soffan! Bordet med lejonfoten, spegeln med
träskulptur, de fransyska målningarna och de buckliga
dryckesbägarna, si, det ska berätta om gångna tider,
men livet, som levats, när bohaget inte var antikt,
det dömer ni tusan så käckt till papperslump i
memoarerna. Jag var likadan en gång. Ensamheten har
gjort mig förtrogen med det fördolda, det, som går
igen. Kalla det spöken eller vad du vill.
En dag vart år, det är den 17 april, hör alltid
mamsell Beata en häst galoppera över stenbron.
Hennes mor var husmamsell här på den tiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
