Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då den verkliga hästen galopperade bort med en
förtvivlad ryttare, som kommit som brudgum till
Bergsmark samma dag.
Den Ritterfeld, som skulle gifta bort sin yngsta
dotter, misstrodde hennes fästmans sparsamhet och
strax före vigseln lät han läsa upp ett
pactum antenuptiale, om du vet, vad det är.»
»Äktenskapsförord?»
»Precisemang. Den tiden var mannen hustruns förmyndare
och mer än så, han hade rätt till all hennes egendom
och förmögenhet. Detta upphävdes genom pactum. Enligt
då gällande åsikter betraktades den som en pjalt,
vilken ej fick handha hustruns pangar. Och den här hade
inte haft en aning om saken. Det var en så gruvlig
förödmjukelse, att han blev alldeles utom sig och
störtade ut ur bröllopssalen – Stora salongen – fick
fatt i en häst i stallet och red som en galning
tills han rände mot ett träd i Junkerskogen – den är
komplett nerhuggen nu – och spräckte skallen.»
»Här tycks inte ha rått mycken lycka», sade Carl-Sebastian
efter en paus.
»Å jo, på ett par hundra år hinner vädret vända
sig många gånger, och lyckan är en kvickbent
kvinnsperson. Men de goda dagarna talar man inte om,
när de är förbi. De onda däremot ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
