Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Något om aktivitetspedagogikens uppkomst och dess nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktivitetspedagogikens uppkomst 17
Vid början av 1900-talet gjordes emellertid en märklig
upptäckt, delvis på pedagogisk och delvis på psykologisk mark.
Upptäckten bestod däri, att man lärde känna tänkandets och
viljans utveckling såsom en biologisk-dynamisk process;
enklare sagt, man kom att inse, att människans erfarenhet växer
fram inifrån genom viljan att åt sig erövra en del av
kringvärlden och att på så sätt berika sitt eget liv. Men denna
överväldigande upptäckt, som visade sig vara av banbrytande
betydelse, gjordes inte på en dag. Om vi nu blixtartat belysa
aktivitetspedagogikens utveckling, så se vi hur pionjärerna
rulla upp liksom delproblem av det hela, hur tes och antites
omväxlande följa på varandra, ända tills någon ny synpunkt
dyker upp, under vilken båda kunna förenas. Ja, vi kunna
därjämte iakttaga, hur dessa principer, när de få insteg hos
den stora massan, kunna missförstås och överdrivas.
Aktivitetspedagogikens egentliga genombrott skedde vid
århundradets början, då John Deweys berömda verk ”The School
and Society” såg dagen (1899). I detta arbete omnämner han
fyra drifter hos barnet, som skolan borde tillfredsställa:
sällskapsdriften, driften att skapa, driften att forska samt
konstdriften. Han betecknar aktiviteten såsom ett väsentligt
kännetecken på livet och fordrar att detta, såsom varande en
dynamisk växtprocess, hädanefter bör bli pedagogikens
huvudproblem. I Europa fann Dewey framstående meningsfränder, bland
vilka två själva voro banbrytare, nämligen Ovide Decroly och
Adolphe Ferrière. Den förre, medicinare, psykolog och
pedagog, skapade en på barnets levande intresse grundad praktik
och kallade den ”l’Ecole par la vie pour la vie” (skolan för
livet genom livet), den senare eggade genom sin betydelsefulla
skrift ”PEcole active” (1912) de västerländska pedagogerna
till eftertanke och diskussion.
Tyskland uppträdde för första gången på arenan år 1908 med
Georg Kerschensteiners tändande tal i Zärich, där han präglade
begreppet ”Arbeitsschule”. Detta upptogs ögonblickligen som
slagord och gjordes till föremål för otaliga diskussioner. Den
första av dessa väckte stort uppseende. Den hölls 1911 på den
första kongressen för ”Jugendbildung und Jugendkunde” i
Dresden mellan Kerschensteiner och Hugo Gaudig. Båda sökte
motivera ”arbetsskolan”, men de begagnade helt olika argument.
2. — Aktivitetspedagogik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
