Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Något om aktivitetspedagogikens uppkomst och dess nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Inledning
att de största problemen redan äro upptäckta, och att det för
närvarande knappast kan finnas något därutöver. Nu visar som
bekant vetenskapernas historia, att efter en period av relativt
livligt sökande vanligen följer en epok av lugnt och fördjupat
tänkande. Då bearbetas det dittills vunna, mångskiftande
materialet, till dess en högre syntes därur kan framgå. Månne
aktivitetspedagogiken nu kan anses mogen för en dylik syntes?
En del forskare anse att så är fallet, och praktiken bestyrker i
sin mån en dylik uppfattning.
Man synes alltså med fog kunna tala om en strävan efter en
syntes, d. v. s. efter ett samskådande, en helhetsuppfattning,
genom vilken de enstaka grundprinciperna, som från olika håll
framförts, sättas i den rätta relationen till varandra. Vi vilja
här bland de många publikationerna omnämna tre, som tydligen
behärskas av samma tanke, om också förfaringssättet är olika.
1932 utkom vår här tidigare citerade bok
”Entwicklungsgemässer Schaffensunterricht”, i vilken aktivitetspedagogiken på
nytt uppställdes såsom ett problem och behandlades som en
enhet. De kriterier som gåvos, och med vilka vi belyste denna
pedagogik, visa, att alla de moderna systemen mötas i en central
punkt: den värdefulla mänskliga produktionen i samhällets
tjänst. I de här följande kapitlen skall denna vår teori åter
framskymta.
Ett annat försök till syntes och kritisk granskning av
aktivitetspedagogikens problem bjuder Th. Schwerdt i sin
ävenledes förut omnämnda bok. Han utgår från Herbart, uppvisar
hans och några andras speciella doktriner genom en analys av
lektionsbilder, vilka på ett åskådligt sätt illustrera de
ifrågakommande problemen. Samma förfaringssätt använder han
också på själva aktivitetspedagogiken. Han analyserar teori
och praktik hos Gaudig, Kerschensteiner och Montessori, och
sysslar med Dalton-, Winnetka- och Jenaplanerna samt med
den tyska och österrikiska ”Gesamtunterricht”.
1935 bjöd O. Nilsson i Sverige en överblick över den s. k.
”nya skolans” former och principer.! Fastän vi kunde ha skäl
att kritisera bokens titel (se sid. 15) och även ett och annat i
hans framställning, böra vi dock tacksamt erkänna, att boken
10. Nilsson, Den nya skolan. Pedagogiska skrifter, häfte 149—
150. Lund 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
