Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 1. Den aktivitetspsykologiska bakgrunden - A. Allmänna utvecklingslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Aktivitetspedagogikens teori
skilja på reaktiv hållning och spontan hållning. Den spontana
hållningen visade sig i de första exemplen, den reaktiva i
barnets underkastelse under uppgiften. Men även den reaktiva
hållningen kan förvandlas till en spontan sådan i det ögonblick,
då eleven gör lärarens uppgift till sin egen, och av sig själv
ger sig ut på upptäcktsfärd efter medel och nya frågor. Så
långt parentesen.
Att göra begreppet ”aktivitet” till hörnstenen för ett helt
pedagogiskt system innebär, att denna pedagogik uppbygges så,
att elevens h e la dynamik indrages däri såsom en väsentlig
faktor. Detta medför emellertid sådana konsekvenser, att
uppfostrarens hela inställning kommer att påverkas därav. För att
bättre få grepp på nödvändigheten av en dylik omställning, böra
vi återgå till definitionen. I enlighet med denna uppfatta vi
aktiviteten såsom människans hela dynamik att i en given
situation klara sig — såväl med tingen som med
medmänniskorna. Den som genomtänker detta sakförhållande måste, innan
han drar några pedagogiska slutsatser därav, ta under
övervägande, om det verkligen är önskvärt, att eleven får allt större
duglighet och säkerhet i att ”bemästra sin livssituation”. Denna
orientering, som dock är avgörande, torde knappast vara svår.
Ja, vi anse till och med, att sakförhållandet har karaktären:
av ett axiom och alltså inte behöver något bevis. Att den som
kan reda sig själv i livets mångfaldiga situationer är dugligare
än den som inte kan detta, lär väl inte bestridas av någon.
Aktivitetspedagogiken vill nu med bättre genomtänkta och mera
genomexperimenterade medel söka nå detta mål, som säkerligen
i alla tider föresvävat uppfostrarna. Även under lärdomsskolans
mörkaste tid gladde man sig åt de elever, som genom
självverksamhet överskredo skolans förstelnade kunskapspensum.
Om nu detta mål kan anses stå klart, och om pedagogen är
övertygad att han gör rätt i att fostra till aktivitet, böra väl
även de därför ändamålsenliga medlen anses fullt berättigade.
Märkligt nog finns det strängt taget blott ett enda sådant
medel. Till bemästrandet av livssituationen leder ingen annan väg
än — Övningen. Aktiviteten vinnes blott genom aktivitet; eller
för att tala med Decroly: ”Livet kan inte främjas genom något
annat än genom — livet självt”.
Så ett ord till den, som kanske redan nu spanar efter aktivi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
