Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 1. Den aktivitetspsykologiska bakgrunden - A. Allmänna utvecklingslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Aktivitetspedagogikens teort
Den dynamiska faktorn är här tydligen den lustkänsla, som
en sådan livsstegring medför. Karl Bühler analyserar denna
känsla i sitt verk ”Die geistige Entwicklung des Kindes”1
under namnet funktionslust. Funktionslekarna kulminera vid livets
början, nämligen omkring 0;10, avtaga hastigt och vika vid 2;6
à 3;0 för två andra, fiktions- och receptionslekarna. De förra
bestå däri, att barnet kopierar mänskliga handlingar, de senare
i att barnet roar sig med eggelser från den vuxne (att betrakta
bilderböcker, att åhöra sagor etc.). Dessa lekar nå sin
höjdpunkt mellan 2;6 och 4;o. Barnen ha upptäckt den mänskliga
handlingen, och de förstå — om också i blygsam
utsträckning — att det finns en mening däri. De liksom leka sig in i
de mångfaldiga livssituationer, som de upptäcka. Men under
tiden har i en långsamt stigande kurva ett tredje slags lek
kommit till utveckling och i hög grad bemäktigat sig barnets
intresse. Den uppstår ur den redan kända funktionsleken, men
avviker därifrån på ett betydelsefullt sätt. Ex.: Leken med
sand roar i början därför, att man kan manipulera med den,
låta sanden rinna genom fingrarna, vältra sig i den, kasta den
på kamraterna etc. Så småningom lär man sig dock att fylla
sanden i en liten spann, och barnet upprepar detta fyllande och
tömmande. Lyckas barnet en gång av en händelse forma en
vacker ”kaka”, så dröjer blicken förvånad på den egna
”skapelsen”, och sedan upprepar barnet denna handling medvetet
— det vill göra en ännu finare. Att kunna göra ”något”, d. v..s.
att kunna av ett material producera ett föremål, ett objekt, är
kanske näst efter språkförvärvet det viktigaste steget 1
människans liv. Och samtidigt lär barnet känna ett nytt slags glädje,
när det upptäcker sin egen förmåga till en prestation, vilken
barnet dessutom kan förbättra. (Ex.: Ludvig [3;9] gör gubbar
av plastilin. Olyckligtvis stöter förf. till en av dem med foten,
så att huvudet råkar falla av. Ludvig gråter högt: ”Äh, den
stygga tanten! Hon har trampat sönder min gubbe. Jag kan
aldrig mera göra en så vacker gubbe!”) Det är alldeles tydligt,
att barnet under denna utveckling lär sig att uppskatta sina
prestationer. Det kritiserar dem även och funderar över medel
att förkovra sig, kort sagt: det lär sig av sig självt den ”håll-
1 K. Bühler, Die geistige Entwicklung des Trindes (6. Aufl.). Jena
1030. Sid. 54 ff. och 457.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
