Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 1. Den aktivitetspsykologiska bakgrunden - A. Allmänna utvecklingslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Aktivitetspedagogikens teori
tiden. Den förklaring, som vi här givit, är ägnad att
underlätta skillnaden mellan verkskapandets pliktmoment, som bär
självstyrandets karaktär, och det av Ch. Bühler så kallade
uppgifts- och pliktmedvetandet, vilket i grund och botten är
frivillig underkastelse under och lydnad för den vuxnes
befallning. Ibland ha även oskrivna lagar auktoritetskaraktär för
barnet. ”Man bör göra så här”, är ofta ett barns enda
förklaring till dess underkastelse. Vi förstå nu också varför enligt
Ch. Bühler barnet i denna ålder tycker om sociala lekar med
tydliga lekregler.1 Det tycker om att ha ett visst rättesnöre att
gå efter. De tre kriterierna på ett barns skolmognad äro alltså:
1) förmågan att själv utföra ett litet manuellt ”verk”, 2)
förmågan att inordna sig i ett barnsamhälle och att där utveckla
en egen aktivitet samt 3) förmågan att underkasta sig den
vuxnes uppgifter eller oskrivna, men tämligen tydliga lagar.
Den herbartska skolan hade inte något behov av vidlyftiga
mognadskriterier. Om man hade frågat skolmagistern från
anno dazumal, vad han väntade av sina skolnybörjare, så skulle
han förmodligen i bästa fall ha svarat: ”Jag vill ha sådana
barn, som äro så pass intelligenta, att de kunna ”följa med”, och
framför allt sådana som kunna ”lyda”. Allt annat sköter jag
om.” Med detta svar skulle han åtminstone visat sig äga en:
profetisk blick för psykologins berättigande i fråga om
intelligenstests och det omnämnda uppgifts- och pliktmedvetandet.
Däremot kunde han ännu inte ana, att de två först nämnda
kriterierna måste anses såsom likaberättigade, ja till och med
viktigare än det senare. Verkskapandet och ändamålsenligt
socialt beteende äro viktiga kriterier för dem som inse, att
skollivet inte kan organiseras på annat sätt än genom att hänsyn
tages till barnets aktivitet i båda dessa avseenden.
Eftersom vi nu hålla på med problemet ”skolmognad”, må
det vara oss tillåtet att säga, att vi i och med uppställandet av
en aktivitetspedagogik konsekvent erkänna även vissa andra
mognadstecken såsom betydelsefulla för dennas praktik. Så ha
vi undersökt 6-åringens språkliga yttringar i barnträdgårdens
fria situationer och därigenom kommit till insikt om, att det
inte alls är likgiltigt för skolaktivitetens början, om ett barn
1 K. u. J. Sid. 234.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
