Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 1. Den aktivitetspsykologiska bakgrunden - B. Skolnybörjarens aktivitetsstruktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Aktivitetspedagogikens teori
betydelse aktivitetspedagogen tillmäter en uppgift, som
läraren eller en bok ställer. Vid ett intresseområdes början
bjudes åt hela klassen en större mängd material för att egga till
utväljandet av en självställd uppgift. Lärarens första
åtgärd är att kontrollera detta val, och att om möjligt anteckna
det i sin anteckningsbok. (Anläggandet av en dylik är
nödvändigt.) Redan på detta stadium kan och bör en uppgift givas
åt den elev, som t. ex. vid halva lektionens slut ännu inte
bestämt sig för någon. I de flesta fall förstår eleven, att läraren
härmed givit honom en chans. Denna består i möjlighet till
slutförande av det påbjudna som en hemuppgift. Då läraren
genomgår och kritiserar barnens prestationer, bör den
ifrågavarande eleven inte klandras eller på annat sätt göras
missmodig. Men enskilt bör han få höra, att han nästa gång får
extra hjälp av läraren, som skall visa honom, hur man själv
kan ställa sig en uppgift. Dessutom drages hans
uppmärksamhet till den situation, där alla barnen visa vad de utfört efter
eget val. I alla dessa fall är den av läraren givna uppgiften
och hans hjälp vid genomförandet av densamma ett fostrande
moment till självständigt sökande av uppgifter.
Ibland kan det hända att läraren upptäcker vissa luckor, som
äventyra klassens helhetsprestation inom ett intresseområde.
Ingenting är enklare, än att han då ger den några
fyllnadsuppgifter. Lärarens uppgift får ett oanat värde för barnen den
dag, då dessa, efter en längre period av självverksamhet eller
samarbete, erhålla uppgiften som ett yttersta kontrollmedel. Den
har nämligen då examenskaraktär och är för eleven en
måttstock på hans framsteg. — Förutom alla dessa sätt att använda
lärarens uppgifter finns det ett, som torde vara oumbärligt i
den av oss citerade B-typen. I en klass, som fostras så, att
ett dominerande intresseområde behärskar aktiviteten,
utnyttjas den återstående tiden till s. k. ”sträckläsning”1. Härmed
förstås, att kursplanens ogenomgångna moment bearbetas på
ett mera summariskt sätt, men dock så att de förvärvade
vanorna så långt möjligt bibehållas. Eftersom sträckläsning i
högre grad kräver uniformering, behövs för den en strängare
planläggning. Här är den av läraren givna uppgiften på sin
1 Begreppet har föreslagits av E. Skäringer. Jfr sid, 250 o. 254,
A. Hammarstrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
