Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Aktivitetspedagogikens teori
vår psykologiska inledning vilseledande, och vi vilja därför i
tid sörja för hans riktiga orientering.
Den traditionella skolan tämjde det levande livet genom två
åtgärder: den enformiga disciplinen och den schabloniserade
undervisningen. Den fordrade endast elevens kunskaps- eller
prestationsbevis, och därmed var den tillfredsställd. Den här
upprullade aktivitetspedagogiken däremot frigör disciplinen
och upplöser skenbart undervisningen. Den ställer dessutom
på eleven ett krav, som var okänt i forna tiders skola, nämligen
att — tillsammans med läraren och kamraterna — skapa
ordning i ett hotande kaos. ”Självstyrelsens” problem dök upp
och fick sin lösning på tusen mer eller mindre lyckade sätt.
Men det mest tillfredsställande sättet lät vänta på sig.
Några pedagoger hade intuitivt kommit fram till en sådan
anordning av skollivet, att barnets hållning blev meningsfull
genom omgivningens tryck. Redan Maria Montessori hade,
genom att låta barnet inför ett material klara sig på egen hand,
lämnat bidrag till en miljöpedagogiks utgestaltande. Men
andra gingo längre än hon. I stället för den tämligen
enformiga friheten skapade de en meningsfull rytm av frihet och
bundenhet, och läto barnen upptäcka, hur man infogar sig i
bådadera. Vi citera här två exempel. Det första är
Winnetkaplanen. C. A. Washburne, som i likhet med Helen Parkhurst
(i Daltonplanen) insett det bundna arbetets stora värde, har
dock i motsats till henne sökt en komplettering. Det stränga
individuella arbete, varmed barnet förvärvar de s. k. ”common
essentials”, bör enligt hans mening fullständigas genom ett
annat slags verksamhet, kallad ”creative activities”. Med det
senare menar han en sådan aktivitet, där barnet, fritt från alla
program, kan tillsammans med sina kamrater ägna sig åt
skapandet i fria situationer, i vilka var och en bidrar med sin
egen fantasi och skaparekraft till ett gemensamt ”verk”.
”Vikingatiden” t. ex. framställes av barnen helt och hållet genom
deras egna skapelser. Kläder och vapen tillverkas, scener ur
vikingarnas historia spelas, en hel period av läsåret fylles med
att uttänka och uppfinna det som kan illustrera denna
historiska tid.
Vi äro frestade att fråga, varför Washburne kände behov
av en dylik komplettering; och vi inse snart, att han måste ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
