Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Aktivitetspedagogikens teori
en uniformering av barnets handlande med nödvändighet måste
inträda. Att lära sig samma läxa, att tiga eller också tala endast
när man uppmanas därtill, att under lektionen inte ha någon
som helst kontakt med kamraterna, allt detta gjorde den
konventionella pedagogiska skolsituationen till en schablonmässig
sådan, i vilken den naturliga växtprocessen förbisågs eller
berövades en del av sina möjligheter. 1900-talets reformpedagogik,
om vilken vi i inledningen talade, har i en tydlig, men ännu
inte vetenskapligt motiverad aning insett, att man måste
begagna sig av barnets egna biologiska impulser till utveckling,
att man måste ge det en viss frihet att välja arbete och att
umgås med kamraterna, samt att hjälpen, som bjudes från
lärarens sida, måste anta formen av en adekvat eggelse till
produktion. Pedagogiken har således själv arbetat på situationernas
förbättring och strävar här och där fortfarande efter att göra
dem till optimala situationer. Psykologen bör följa denna
strävan med samma stora intresse, ty i de barnsliga och
ungdomliga handlingarna, som först nu kunna bli synliga, ligga
miljoner exempel på den växande människans inordnande i
samhället och den kulturella omgivningen, ett inordnande, som sker
genom den personliga gärningen. Att utforska såväl de olika
”pedagogiska situationerna” som de ”handlingar”, vilka uppstå
däri, är en betydelsefull ny vetenskaplig uppgift. Psykologisk
aktivitetsforskning i den naturliga pedagogiska situationen är
såeledes ett önskemål både för psykologin och pedagogiken. Den
förra vill se, hur det går till vid barnets inordnande i
produktivt samhällsliv, den senare vill ständigt bättra på detta. Tvenne
vetenskaper mötas här på ett synnerligen gynnsamt sätt. Det
kan inte vara vår mening att här framlägga denna forsknings
förutsättningar, metoder och framtidsutsikter.! Vi nöja oss
därför med att ange de riktningar, i vilka denna nya
vetenskapsgren, som vi anse oss ha grundlagt, kan växa vidare.
1:o) Den kan först och främst bli en forskning på barnets
handlingar i de olika pedagogiska situationerna och därmed en
personlighetsforskning med oanade möjligheter.
1 1932 i E. Sch. och samma år på 10:e internationella
psykologkongressen i Köpenhamn ha vi skisserat denna forsknings väsen. De 20
i litteraturförteckningen angivna Jena-arbetena visa, att en dylik
forskning är möjlig. Denna boks del II bjuder två nya exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
