Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Aktivitetspedagogikens teori
genom skollivets organisation. Denna följer just den princip
vi nyss analyserat. Det finns där varierande naturliga
livslägen, i vilka barnen på grund av överenskommelse måste
inordna sig. Vår forskning i Jena gällde just dessa ”livslägen”
eller ”pedagogiska situationer”. På grund av vårt initiativ
formulerade prof. Petersen dem tydligare, och han gav dem
en ordningsföljd, som motsvarar hans pedagogiska avsikt,
nämligen den grad av frihet, som han tillerkänner barnen.
Begreppet ”pedagogisk situation”, som redan Th. Litt använde,
och som man möter också hos andra, t. ex. Kroh, Flitner och
Petersen själv,t blev hädanefter ett forskningsbegrepp för förf.
(jfr den nyssnämnda korta redogörelsen för denna forskning,
vars teori växer, i den mån som arbetena fortskrida).
Vi anföra här Jenaplanens 17 ”pedagogiska situationer” i
den nämnda ordningsföljden :? 1) inledningskurs, 2) gymnastik,
3) vandringar, 4) frukosten, 5) gruppundervisning, 6) fri
gruppundervisning, 7) fri slöjdeftermiddag, 38), 9), 10), 11)
olika former av ”ringar”, 12), 13), 14), 15) olika slags fester,
16) skolgårdens lek, 17) vägen från och till skolan. (Det är
ganska betecknande, att nr 17 verkligen räknas med som
”pedagogisk situation”. Här är barnet fullt fritt, men det känner
dock ansvaret att bete sig på det sätt, som skolan önskar.)
Vi ämna inte analysera alla dessa sjutton situationer, utan
endast framhålla deras betydelse. Skollivet inom Jenaplanen
förlöper inte såsom en rad likartade dagspensa, utan det är
strukturerat och meningsfullt genomorganiserat efter vissa
behov, och dessa återkomma under veckans lopp i en viss
bestämd rytm. Läsaren kommer kanske att vilja invända, att
även den härskande skolans veckoschema kan anses som en
rytmisk situationsväxling. Skillnaden är dock så avsevärd, att
man knappast kan finna någon likhet mellan dessa båda sätt
att indela veckoarbetet. ”Situationsrytmen” griper barnets inre
och yttre inställning till skolarbetet, under det att ett i detalj
fastställt skolschema inte tar hänsyn till denna inställning. I
detta senare fall står ”lektionen” med sin stereotypa växling
1 P. Petersen, Der Ursprung der Pädagogik. Berlin 1931. Sid. 147.
2 P. Petersen, Der Jenaplan, sein Wochenarbeitsplan und dessen
pädag. Situationen. Intern. Zeitschrift för Erziehungswissenschaft,
1932—1933. Heft 2. Den övriga Jenaplanlitteraturen citeras vid
slutet av detta arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
