Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Aktivitetspedagogikens teori
då under lektionerna, d. v. s. då någon försyndade sig och
sålunda gav anledning till en moralpredikan. Så kunde en
vacker undervisningssituation plötsligen avbrytas av en sträng
sidoblick på en pratmakare och ett strängt tilltal till denne:
”Jag tycker inte om ditt uppförande. Gå och byt plats med
Lars!” Sådana intermezzon med disciplinär bismak förstöra
både lektionen och den åsyftade moraliska påverkan. I
lyckligaste fall blir effekten den, att pratet upphör. Men någon
djupare efterverkan kan en dylik åtgärd inte få. Undervisning
är undervisning. Den har sin egen dolda uppfostringskraft,
och den får inte avbrytas av andra påverkningar. Vill man
göra slut på odisciplin under lektionerna, bör man, om fallen
ära talrika, sammankalla klassen till en överläggning och
överenskomma om en lag, vilken sedan har mycket större verkan
an enstaka förmaningar från lärarens sida. I regel är
uppfostringssituationen verksammast, när barnens egna trevande
försök till etiska framsteg inte leda till målet. Ex.: I vår
försöksserie konstaterar nr 19 (= M V 28 g) i 3:e förber. prot. att
barnen missförstå friheten: de tro, att den betyder att man får
göra det roligaste man vet. Därpå följer lärarens försök att
fostra barnen. Vi citera: ”Sedan det sista förberedande
protokollet skrevs, läste vi en dag om Karl XI och huru han
under trycket av motgångarna i det danska kriget i hast
utvecklades från en tanklös yngling till en mogen man. Vi
diskuterade nu vad det var för skillnad mellan dessa begrepp.
Gossarna trodde, att ”den vuxne” fick göra vad han ville, blott han
höll sig någorlunda inom lagens råmärken. Enligt deras
föreställning låg alltså skillnaden mest i den äldres större ’frihet’.
Vi kommo emellertid under vår undersökning till det
resultatet, att Karl XI tvärtom blivit mindre fri än förr, ty han hade
upptäckt, att man inte får göra endast det, som är behagligt
och som passar en själv. Hans mognad bestod just däri, att
han upptäckte de stora krav, som hans land ställde på honom.
Det gällde nu för honom att fylla dem. Vi hämtade sedan
material ur vår egen erfarenhet för att ytterligare belysa frågan
om hur alla människors utveckling går just samma väg: från
lek och frihet till arbete och ansvar, och att en människas
mognad just kan mätas i den grad av allvar, varmed hon hänger
sig åt sin uppgift. Kontentan blev, kort uttryckt: livet ställer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
