Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Aktivitetspedagogikens teori
16/2. — Dagens räkneuppgift omfattade 6 stycken olika
nummer. Vid nr 1—3 såg man tydligt, att svaret först
nedskrivits, sedan bortraderats med gummi, varefter nya siffror
kommit dit. Svaret på nr 5 och 6 stod där med vackra,
välskrivna siffror. — Läraren anmodade A. stanna kvar över en
rast. A. ombads att ta en stol och sätta sig intill katedern.
Läraren: ”Du svarar på den frågelapp jag bad er fylla i, att
du är rätt belåten denna gång. Och det som står här på ditt
papper är ganska bra. Men ett par saker ville jag gärna höra
lite närmare om. Du kanske ser, att du vid de första
uppgifterna ändrat och raderat. Men de sista står besvarade på annat
sätt. Kan du se att det är så?” — ”Jaa.” — Och nu riktades
frågan direkt på den ömma punkten: ”Har du räknat detta
själv?” — A. tvekar lite. Dock skönjes ingen rädsla eller
något försök att förställa sig. Han helt enkelt inte svarar —
ännu. Saken måste preciseras bättre. ”Jag är nu mest
angelägen om att få veta, hur det verkligen har gått
till, ingenting annat.” — A. tiger fortfarande. Läraren
börjar med det sista talet. ”Har du t. ex. räknat nr 6 själv?” —
Svaret kommer enkelt, nästan självfallet: ”Nä, det har jag
skrivit av efter ... Sture.” — ”Nr 5?” — ”Har jag också
skrivit av.” — ”Nr 4?” — ”Det är jag inte riktigt säker på,
men jag tror att jag räknat det själv.” — Läraren sätter ett
frågetecken efter nr 4. Nr 1—3 påstår A. bestämt att han
räknat på egen hand. Nu kan således bekännelsen anses vara
avlagd. Vidare!
”Att sådant förekommer, vet nog varje lärare. Och vad vet
varje pojke om den saken?” — ”Att man ska göra sin uppgift
själv.” — Läraren (med största — tillkämpade — lugn):
”Varför skrev du av då?” — ”Det var när vi skulle lämna fram,
så ville jag ha mitt arbete klart också, och så skrev jag av
Sture.” — ”Jaså. Nå, vad tror du: lär man sig något när man
skriver av?” — ”Nä.” — — — ”Ja, Arne, nu har du alltså
talat om hur det har gått till. — Försök nästa gång att göra
dina uppgifter själv, alldeles som du sa nu.”
21/2. — En följande gång hade A:s frågelapp denna
anteckning: ”Jag har inte samarbetat med någon i dag, därför att
magistern tror, att jag skriver av den kamrat jag samarbetar
med.” — Jag tackade A. för att han sagt sitt hjärtas mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
