Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Aktivitetspedagogikens teori
och frånvaron av ängslan för straff möjliggjorde uppenbarligen
för A. att klarare se hur det hela egentligen låg till. Dessa
fakta ställdes inför A:s ögon på ett sådant sätt, att dennes
egen eftertanke fick tillfälle att komma i rörelse, eftersom han
uppmanades att själv dra slutsatserna. Att han börjat fundera
och även söker bättre vägar, framgår tydligt av hans steg för
steg ändrade beteende, sådant det avspeglas i de olika
yttrandena. En påverkan (= fostran) synes således vara möjlig.
Efter denna berättelse om en 13-årig elev må anföras ett litet
exempel på en 7-årings sätt att uppfatta situationen.
Ifrågavarande barn ansåg tydligen, att det under
kristendomstimmarna får höra ”hurudant det bör vara”. Under dessa timmar är
man stilla och högtidligt mottagande. Såsom något helt annat
står för barnet den ”fria” timmen. Nr 1 (= K I 25 s):
”Barnen få höra, att de skola få en fri timme. Just när jag sagt
detta, lyser en liten pojke upp och säger: ”Fröken låter oss ofta
göra så här nu. Det tycker jag är roligt. Men vi får inte alltid
göra så här, för ibland talar fröken om Gud. Det är också
roligt. I morgon talar fröken om Gud, det vet jag.’ Och så
stråla hans ögon mot mig, och han ser belåten ut.” Den lille
gör inte blott åtskillnad mellan en bunden situation och en frit,
utan han uppfattar till och med den bundna situationens
innehåll. |
Uppfostringssituationens variationsmöjligheter äro
naturligtvis otaliga. Läsaren har säkerligen förstått, att här inte alls
är fråga om någon fastslagen metod, utan att här föreligger en
princip. Ty pedagogens roll måste i varje särskilt fall
genomtänkas på nytt; han får inte uppträda som moralpredikant utan
som en förstående vän, som låter den etiska övertygelse, vilken
han själv har, i kritiska ögonblick på ett taktfullt sätt komma
fram.t Hela den disciplinering, som man behöver i ett
välorganiserat skolliv inom klassen, borde kunna ordnas under dessa
situationer.” Någon gång kan man också ta en gemenskaps-
1 Jfr ett uttalande av A. Sörensen i art.
”Kristendomsundervisningen i den obligatoriska skolan”. Arbetssättet i folkskolan o. s. v.,
a. a. Sid. 147: ”Barnen behöver — — — enkla och auktoritativa ord
om hur de ska leva. Den ledningen kräver de och längtar de efter.”
2 Jfr E. Köhlers och K. Falks arbeten i del II, där detta problem
behandlas åtskilliga gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
