Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den situationspsykologiska bakgrunden 63
situation till hjälp, och man låter då barnen själva klara
disciplinfrågorna.! De andra situationernas disciplinerande
karaktär skola vi tala om längre fram,
2:o) Undervisningssituationen. Denna situation är den
enda, som var känd inom de äldre skolformerna. Men där
blev den schabloniserad genom de s. k. ”formalstadierna”, som
redan Herbart hade uppställt, och som Ziller och Rein
ytterligare utarbetat. Den senare urskiljer i en mönsterlektion
följande stadier: förberedelse, framställning, jämförelse,
sammanfattning och användning. Eftersom denna rytm gällde för all
undervisning, uppstod ett schema, i vilket barnens andliga
aktivitet ”likriktades”. Man sökte nämligen efter ”den allena
saliggörande metoden”. I en aktivitetspedagogisk organisation
av skollivet tillerkännes denna situation en annan betydelse.
Visserligen står läraren också här framför barnen såsom
förmedlare av stoff, men denna stofförmedling sker tnte under
samma synvinkel som tidigare. Läraren är mindre bekymrad
om sitt föredrags logiska anordning än om dess lämplighet som
eggelsemedel. Han tillåter sig vissa psykologiska beräkningar
med tanke på barnets nyfikenhet, vetgirighet och intresse. Han
bjuder källor, men inte alla. Fan öppnar vyer utan att dock
uttömma möjligheterna. Han ger inte alltid själv uppgifterna,
utan eggar till uppsökandet av sådana samt gillar eller
förkastar barnens val därav. Det mest karakteristiska för en
verkligt god psykologisk undervisningssituation är, att den nästan
aldrig står isolerad för sig själv.
Här böra vi för första gången rulla upp ett problem, som
vi sedan skola behandla utförligare. De flesta
aktivitetspedagogiska pionjärerna ha av sig själva kommit till insikt om,
att skolan måste sträva efter mera koncentration av stoffet.
Därmed menades emellertid inte, så som saken synes ha blivit
uppfattad i Norden, enbart ett sammanförande av olika ämnen,
utan skapandet av sakliga enheter, vilket överensstämmer med
barnens sätt att uppfatta verkligheten.” Dessa enheter ha
betecknats med olika namn. De viktigaste äro: intressecentra
(Decroly), project (Kilpatrick) och Gesamtunterricht (W. Al-
1 Jfr E. Hermansson. Sid. 264 f.
2 Jfr O. Nilsson, a. a. Sid. 168 ff., där koncentrationsprincipen
behandlas på ett sätt, som kompletterar vår korta framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
