Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den situationspsykologiska bakgrunden 65
visning är därför denna situation mycket uppskattad. Här
bemöda sig eleverna om att noga lyssna på och behålla i minnet
vad läraren sagt,! ty för det kommande egna verkskapandet
behövas just dessa hans eggelser.
Vi avstå från exempel på undervisningssituationer, men
sådana bli synliga i de intresseområden, som längre fram komma
att behandlas.
3:o) Till detta handlande och verkskapande letar sig barnet
fram i en särskild pedagogisk situation. P. Petersen kallar den
för ”gruppundervisning”, men här liksom ifråga om alla de
andra situationerna föredra vi att ersätta hans rent formala
begrepp med sådana, som ange situationens inre mening. Det
är nämligen inte ens nödvändigt, att grupper bildas; barnen
kunna också sitta ensamma eller delta i en blott skenbar grupp,
den s. k. ”bordsgruppen” (se Falk, sid. 165). Vi vilja därför
kalla denna situation för individualsituation och avse därmed
den situation, där barnet får sig tillerkänt rätt till självständig
verksamhet efter egen planläggning. Under den s. k. ”nya”
pedagogikens Sturm- und- Drangperiod betraktade man denna
situation såsom den enda effektiva och trodde sig kunna bygga
enbart på barnets spontanitet. Men erfarenheten visade, att
detta var en överdrift. Det spontana intresset slocknar ibland,
och barnen äro inte lika i fråga om intresse, determinations- och
kritikförmåga. Den frihet som ges, garanterar sålunda inte i
och för sig en optimal undervisning. Därför måste hela
praktiken genomtänkas på nytt och byggas på en grundlig utredning
av skolaktivitetens hela problem, inte blott spontanitetens.
Ett konstruerat exempel bör kunna förbereda förståelsen av
de praktiska illustrationer, som avsluta denna bok. Ett barn i
klass 3, någorlunda vant vid situationsdisciplinen, lyssnar
under undervisningssituationen uppmärksamt till läraren. Han
förbereder ett intresseområde över Göteborgs hamn och har
kanske uppmanat pojkarna att själva före nästa ”fria arbete”
(så kallar han individualsituationen) göra en promenad ned till
hamnen och där se sig omkring, för att sedan redogöra för
en del av vad de sett. Pojken, en 9-åring, gör det, men han
”ser” på sitt eget vis. Vad som intresserar honom mest, är
exempelvis båtarna och allt som hör dit. Hans första åtgärd
1 Jfr J. Elmgren; a. a. Sid: 170.
5. — Aktivitetspedagogik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
