Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Aktivitetspedagogikens teori
turerat sådant, beror alltid på den enskildes underkastelse
under en gemensam princip. Principen kan åläggas med våld
(större eller mindre) — i så fall inträder en diktatur, vars
resultat är: lydnad och en viss fruktan. Att i ett sådant
förhållande — uppifrån-och-nedåt — den enskildes utveckling
omöjliggöres, torde ligga i öppen dag. Den motsatta principen
— nedifrån-och-uppåt — låter däremot den andliga
utvecklingen förlöpa på ett naturligt sätt.
Den fria individualsituationen visar detta på ett mycket
slående sätt. Här svarar varje elev, även den 7-årige parveln,
för sin egen gärning; men han upplever på samma gång, att
andra befinna sig i samma läge, att alla måste lyda skrivna
eller oskrivna lagar, att alla tillhöra ett samhälle, som bjuder
hjälp då det behövs. Att kunna ta itu med ett arbete, att
kunna söka hjälp och eggelse inom rimliga gränser och att
kunna utföra en prestation efter bästa förmåga — detta är
det mål, vartill denna situation vill fostra skolbarnet. Den
fostrar även läraren, ty den visar honom, var han bör ingripa,
var hans hjälp är nödvändig. — Det talas, särskilt i Norden,
så mycket om ”individualisering” inom skolpedagogiken. En
verklig sådan nås endast i en skolorganisation, som ger
möjlighet åt individen att visa, hur han reder sig själv, och åt
pedagogen att se individens handlingsförlopp, ty på
kännedomen härom måste pedagogen bygga sina åtgärder.
Att disciplineringen av en klass till ett dylikt rikt strukturerat
gemenskapsliv inte kan ske på kort tid, rentav från den ena
dagen till den andra, torde vara självfallet. Denna
disciplinering kräver en genomtänkt träning, och den torde inövas av
läraren och barnen tillsammans, innan en verklig reform
påbörjas. (Hur en sådan träning lämpligen kan ske, ha vi försökt
visa läsaren i ”Vägledning” sid. 140.)
4:o) Den fria individualsituationen vore otillfredsställande
utan sin motsats, gemenskapssituationent P. Petersen kallar
den för ”ring” (Kreis), och vi måste medge, att denna yttre
form — när alla sitta i ring — ganska väl motsvarar
situationens syfte; ty här finnas möjligheter för alla att se varandra
och tala med varandra. Även läraren har en plats med i
”ringen”. Situationens mening är att samla gruppen (som i
2 Jfr sid. 265 och sid. 269 f., E. Hermansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
