Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 2. Den situationspsykologiska bakgrunden (skollivets organisation)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den situationspsykologiska bakgrunden 69
Jena består av tre åldersstadier) till en enhet, och att här
behandla allt som rör gemenskapslivet. Vi uppfatta denna
situation på nästan samma sätt, men utvidga dess pedagogiska
funktion. Vi anse nämligen, att den inte bör vara statisk och
upprepas på vissa bestämda veckodagar efter ett fastslaget schema,
utan att den bör kunna utgöra ett led i själva verkskapandet.t
Enligt vår uppfattning är dess uppträdande en betingelse för
de andra situationernas meningsfulla utnyttjande. Allra först
borde gemenskapen (= hela klassen) sammanträda vid varje
viktig vändpunkt i klassens fortskridande. Denna fordran
inställer sig som helt naturlig för den, som närmast tänker på
åldersklasser. Detta är ju som bekant inte fallet i Jenaplanen,
där det sociala livet måste strukturera sig något annorlunda.
Gemenskapssituationen, som man också kunde benämna
”samling”, ”sammanträde” e. dyl., måste vara utgångspunkten —
eller åtminstone en inskjuten situation — vid varje
intresseområdes planerande. Här lyssna alla på alla, och
planläggningen samt arbetsfördelningen ske med allas samtycke. Om
vi kallade undervisningssituationen för lärarens
organisatoriska gärning, så kunna vi kalla denna situation för klassens
försök att organisera. Dessa båda organisatoriska tendenser
mötas på det sättet, att individen får rikliga
anknytningspunkter och eggelser till självständig produktion, vilken i så
fall verkligen kommer att växa fram orgamskt såsom helhet.
Just därför är gemenskapssituationens värde av största
betydelse även som kontrollmedel. Den är den egentliga
nivåbildande faktorn, ett tillfälle för var och en att mäta sig själv
med de kriterier, som han får. Och slutligen är gemenskapen
med läraren avgörande, när det gäller att avsluta ett större
intresseområde, ty alla måste återigen ha tagit del av allas
resultat. Den psykologiska och pedagogiska meningen därmed
är nämligen den, att låta individen med sin lilla prestation
inordna sig själv i den värdeskala, som denna jämförelse
erbjuder.
Den äldre generationens lärare undrar kanske, hur ett sådant
”inordnande” kan försiggå. Vi vilja först påminna om det
2 Jfr en utförlig framställning av ”ringens” praktik i Jenaplanen,
författad av R. Gericke. Se P. Petersen, Die Praxis der Schulen
nach dem Jenaplan. Weimar 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
