Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 3. Aktivitetspedagogikens framtid - A. Den syntetiska aktivitetspedagogiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Aktivitetspedagogikens teort
hjälp, ty ur kulturvärdenas oöverskådliga mängd utpekar han
dem, som måste anses mest värdefulla och önskvärda.
Personlighetens eget möte med dessa värden och dess sätt att
tillägna sig dem måste behärskas av en princip, som garanterar
bildningens enhet.
Ovannämnda principer äro sådana, som ge uppfostran till
personlighet dess väsentliga innehåll. Mera i förbigående ha
vi snuddat vid personlighetens inordnande i samhället.
Därmed har en faktor medtagits, som vi nu böra skärskåda för
dess egen skull. Utan att här vilja anställa djupare
sociologiska eller socialpsykologiska utredningar måste vi dock tränga
in i gemenskapsbegreppet så långt, som det behövs för vårt
problem. De elever, som vi fostra och som vi önska skulle
utveckla sig till personligheter, komma att bilda nästa
generations samhälle. Det är intressant att konstatera, hur föga äldre
tiders skola har tänkt på sammanhanget mellan uppfostran och
just det sociala livet. Nog för att det ofta talades om att bli
”goda medborgare”, vartill man naturligtvis ville fostra
eleverna; men aldrig fingo de i skolan tillfälle att praktiskt öva
sig i goda samhälleliga vanor. En skolklass bestod av
individer, som noga taget blott under rasterna fingo lov att umgås
med varandra. Deras förberedelse för livet i ett större
samhälle bestod mestadels i inlärandet av några läxor i och
eventuellt några samtal om medborgarkunskap. Möjligen något
fingerat ”val” företogs i klassen. — Med Decrolys välkända
grundsats: ”La vie par la vie” (livet genom livet) i minnet
vilja vi här betona, att även uppfostran till samhällelighet är
underkastad denna övningens lag. Om skolan själv, som ju
på lämpligt sätt kan omgestalta sig, omorganisera sig till ett
levande samhälle, inte ser och inte tillgodoser detta viktiga
problem, så kommer skolpedagogiken att förbli vad den varit: ett
kunskapsförmedlande — och föga mera. Aktivitetspedagogiken,
som avser att vårda ”människans hela dynamik” i hennes
verkskapande och sociala beteende, har emellertid upptäckt, att
även socialaktiviteten bör frigöras, för att kunna fostras. Detta
betyder, att det verkskapande barnet, som har tillgång till
allt möjligt material, även måste ha tillgång till kamrater. Det
sociala liv, som genom ett sådant umgänge vaknar i en klass,
bör fostras genom hjälp, tills det når sitt optimum. Den ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
