Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 3. Aktivitetspedagogikens framtid - A. Den syntetiska aktivitetspedagogiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Aktivitetspedagogikens te ort
en uppfattning, som än i dag synes spela en stor roll för många
lärare i Norden, och som tycks avskräcka dem från
aktivitetspedagogiken. Enligt denna uppfattning är det skolans
viktigaste uppgift att ”sörja för fasta kunskaper”. Populärt talat:
”Eleven bör tillägna sig den eller den ’kursen’. Klarar han
sig i sin avgångsexamen, där vi ställa upp vissa
kontrolluppgifter, så är allting ”all right. Sedan behandlas nästa klass
efter alldeles samma program”. Skolpedagogiken får genom
en dylik inställning karaktären av tvångsförmedling av stoff.
Barnets aktivitet reduceras till ”lydnad”, och kontrollen
(examen) blir ett tillfälligt stickprov, verkställt omedelbart efter
ett sista förberedande plugg. Psykologin, som undersökt
glömskan, kan -berätta åtskilligt om dennas häpnadsväckande
frekvens. När glömskan inträtt, har eleven just ingenting kvar.
Skulle han likväl klara sig i livet, så gör han det med andra
medel än dem, som skolan skänkt honom. Om pedagogen blott
med ett ord hade förvandlat sin formel och handlat därefter,
så hade han redan överskridit gränsen till
aktivitetspedagogiken. Då hade det blivit klart för honom, att det inte blott är
viktigt att fastslå ett mål. Det är lika viktigt att vårda
livsprocessen som leder dit. De ”fasta kunskaperna” — i den
mån de existera! — komma att självmant infinna sig, när väl
intresset och pliktmedvetandet förefinnas. De sistnämnda
förvärvas just genom det, som pedagogen tidigare inte såg: fostran
1 och genom de pedagogiska situationerna. Den förändring i
formeln, som borde företagas, lyder så: att sörja för ”fasta
kunskaper” är en av skolans viktigaste uppgifter. Denna
uppgift fylles emellertid allra bäst genom följande process:
barnets intresse väckes för ett kulturellt värdefullt stoff; lärande
och övande taga vid; en verkproduktion börjar; bättre vägar
och medel sökas; lärare och kamraterna kritisera; det hela
avslutas med en prövning utan skrämmande karaktär. Det inlärda
återkommer i variationer år efter år och i olika sammanhang.
Vi skulle sedan vilja se de barn, som inte minnas något!
Visserligen kunna de måhända inte ”rabbla” en läxa ord för ord,
men de ha under arbetet med sina intresseområden lärt sig att
bättre behärska de medel, genom wvilka man skaffar sig
ordentliga kunskaper. ”Minnet och inlärningen äro beroende av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
