Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 3. Aktivitetspedagogikens framtid - A. Den syntetiska aktivitetspedagogiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AkRtivitetspedagogikens framtid 81
värvet av goda psykiska arbetsvanor”, säger J. Elmgren!
(kursiverat här), och vi instämma till fullo. Inneslutet i
kulturvärdenas princip är kravet på ”kunskaper” inte endast
förståeligt, utan också betryggande tillgodosett. Detta krav
korrigeras och styres av de andra principerna, vilka garantera
barnets strävan efter kunskaper och dess pliktmedvetande inför
dagens uppgift. Kulturvärdenas princip får då också sin
egentliga betydelse, vilken ligger i dess ”tvåpolighet”. I stället för en
kultur-förmedling borde man strängt taget tala om ett
kulturförvärv, alltså en process, genom vilken den unga generationen
letar sig fram till sina fäders produktion och önskemål, förstår
dessa och genom eget verkskapande för dem vidare till nästa
generation. Allt detta kan uttryckas på ett enklare sätt: visst vill
även aktivitetspedagogen ha ”fasta kunskaper”, men han
bekymrar sig först och främst om vägen, som leder till
kunskaperna.2 3 Därför fostrar han eleverna att själva sträva efter
dem. Kulturvärdenas princip har inom det
aktivitetspedagogiska systemet den plats, som denna princip verkligen
förtjänar. Den utpekar ett mål, i likhet med vad personlighetens och
gemenskapens principer göra. ”Verkskapandet” möjliggör
kulturförvärvet, utvecklar personligheten samt befrämjar
gemenskapen. Genom att själv ur kulturvärdenas mängd utvälja åt
sig en liten uppgift samt utföra ett (låt vara blygsamt) ”verk”
(vore det så blott en uppsats, en teckning e. dyl.), börjar
faktiskt den blivande medborgaren att vidareföra det som kallas
”kultur”. Personligheten, gemenskapen och kulturförvärvet
äro således alla tre beroende av verkskapandet. Detta synes
alltså vara den axel, kring vilken det hela rör sig. Det är ver
kskapandet, som garanterar hela uppfostrans dynamik.
Men ännu saknas en viktig komplettering. Det så
betydelsefulla och avgörande ”verkskapandet” är till en början labilt
(se sid. 45 ff.), ty barnet är ju, såsom redan framhållits, en ”out-
1 A. a. Sid 196.
2 Jfr K. Nordlund; a. a. bid. 11.
3 Jfr även A. Sethne, Bør skolen komme bort fra de bundne pensa?
föredrag vid 14:e Nordiska skolmötet 1935. Mötesberättelsen sid. 545:
”Udgangspunktet for opbygning av undervisningsplanen bgr derfor
være barnets krefter som behgver lærestoff og som forbruker
lærestoff.”
6. — Aktivitetspedagogik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
