Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 3. Aktivitetspedagogikens framtid - B. Aktivitetspedagogikens vetenskapliga karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktivitetspedagogikens framtid 85
säkerställa den plats i systemet, som tillkommer densamma.”
Utvecklingen gick sin gilla gång. Pedagogiken i Schweiz och
Belgien gjorde allvar av de vetenskapliga tendenserna.!? Den
företrädde alltså en uppfostran, som byggde på psykologi.
Tyskland däremot höll fast vid den ovan skildrade
”arbetsskolan” och motiverade den på olika sätt. Det gick många år,
innan någon här insåg nödvändigheten av att börja en
noggrann forskning på ”arbetsskolans” område. Det var som
bekant A. Fischer, som 1925 genom sin artikel ”Psychologie der
Arbeit”? lyckades väcka intresse för en vetenskaplig utredning
av begreppet ”arbete”. Denna publikation refererades av oss
redan samma år i Stockholm, under en föredragsserie som sedan
utkom i bokform.? Problemet föreföll dock ännu inte vara
aktuellt i Sverige på denna tid. Vi anslöto oss till Fischers åsikt,
men begagnade tills vidare, såsom han, termen ”arbetsskola”.
Sedan dess har forskningen arbetat vidare på detta viktiga
problem och kommit till resultat, som läsaren redan delvis fått
kännedom om. Wienpsykologskolan undersökte den
uppväxande människans utvecklingsskeden och stötte därvid på
problemet ”verkskapande”. Då uppstod en svårighet, som ännu inte
är fullt löst, och som vi antydde på sidan 35. Ch. Bühler gör
nämligen ingen skillnad mellan ”skapande” och ”arbete”, d. v. s.
’mellan självställda och övertagna uppgifter. Vi försökte 1932
i ”Entwicklungsgemässer Schaffensunterricht” att analysera
barnets verksamhet och att provisoriskt lösa frågan. För
psykologen har under tiden problemet om barnets aktivitet fördjupats
oerhört genom K. Lewins handlingspsykologi. Denna samt
”situationsforskningen” komplettera i dag varandra och öppna
ett nytt vetenskapligt gebit av oanad räckvidd. Med denna
överblick ville vi ge iäsaren någon föreställning om, vilken
lång väg tänkandet kan behöva tillryggalägga, innan det når
fram till ett någorlunda fullgott resultat.
1 Vi: erinra om E. Claparèdes, P. Bovets och J. Piagets insatser
samt om Institut Jean Jacques Rousseaus arbeten. I Belgien verkade
som bekant O. Decroly.
2 A. Fischer, Psychologie der Arbeit. Die Arbeitsschule XXXIX,
1025. Sid. 1 ff, 65 ff, 113 ff.
3 E. Köhler och I. Hamberg, Ur den moderna pedagogikens
verkstad, a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
