Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 3. Aktivitetspedagogikens framtid - B. Aktivitetspedagogikens vetenskapliga karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Aktivitetspedagogikens teor i
Aktivitetspedagogikens vetenskapliga karaktär består i en
oavlåtlig strävan att genomtänka och förbättra sig själv
till stor del med hjälp av de resultat och begrepp, som
psykologin vinner genom sin forskning. Allt det sagda skulle
kunna sammanfattas i följande påstående: pedagogiken behöver
det psykologiska förarbetet, och psykologins nuvarande läge
möjliggör ett samarbete mellan uppfostraren och psykologen.
Även den senare har lärt sig att se mera än det som försiggår
inom laboratoriets väggar.
Men pedagogiken blir inte bara en tillämpning av
psykologin, utan den skänker som gengåva nya problem. En
växelverkan uppstår, som kan bli av största betydelse. Pedagogiken
i sin helhet — och därför även aktivitetspedagogiken — måste
stå i kontakt med psykologin. Pedagogiken behöver en
orientering dels över de ledande begrepp, på vilka systemet skall
byggas, och dels över de tusentals detaljer, som anmäla sig
till behandling under arbetets fortskridande. Praktiskt taget
är den mångfald frågor, som pedagogen ställer till psykologen,
oöverskådlig. Ett samarbete mellan de båda vetenskaperna har
därför otaliga chanser.
Det kan däremot inte förnekas, att psykologin ensam inte
kan bli avgörande för pedagogikens utveckling, eftersom den
förra inte kan uppställa några normer för människans
handlande. Normerna härstamma från världsåskådningarna —
religiösa eller filosofiska — och dessa variera från folk till folk
och från tid till tid. Men trots psykologins begränsning bör dock
dess inre väsen klart fasthållas: den syftar till att fastställa
själslivets lagbundenhet. Man häpnar över de framsteg, som
denna unga vetenskap gjort under den senaste mansåldern. Från
en atomistisk elementpsykologi har den utvecklats till en
vetenskap, som sysslar med ytterst komplexa problem, sådana som
exempelvis personligheten och gemenskapslivet. Och just dessa
frågor ha i hög grad verkat befruktande på pedagogiken.
Givetvis få vi inte göra oss skyldiga till ”psykologism”, d. v. s.
till att använda psykologin på orätt ställe. Men man har dock
full rätt att hoppas på dess vidare utveckling. Vi se nämligen
i denna vetenskap, därest den arbetar efter metoder, som
tillämpas av biologisk vetenskap, en betingelse även för filosofins
framsteg. Ty ju mera den senare kommer att lära känna livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
