Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 3. Aktivitetspedagogikens framtid - C. Den syntetiska aktivitetspedagogikens framtid i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktivitetspedagogikens framtid 89
på enklaste och mest tidsbesparande sätt bör utföras,
alltsammans alltså fixt och färdigt, så ligger det snubblande nära, att
både lärare och elever acceptera alltihopa i befintligt skick, i
stället för att möda sig med att planera och genomtänka
uppgiften. En del av ”arbetsuppgifterna” skilja sig från den
traditionella undervisningen väsentligen därigenom, att de bjuda
stoffet på ett mera lockande sätt än förut. Därjämte få barnen
en viss rörelsefrihet vid lösandet av den ställda uppgiften. Och
genom psykologin veta vi, att barnen äro tacksamma för den
frihet, som läraren bereder dem i skolan.1 Ofta torde det dock
gå till på det sättet, att alla barn få iordninggjorda
”arbetsuppgifter” sig förelagda. I den mån så sker, synes pedagogen
hysa ungefär denna uppfattning om barnens förmåga till
självverksamhet: barnen kunna lösa en uppgift, därest denna gjorts
tillräckligt enkel samt underlättats genom en viss vägledning
(hjälpfrågor, hänvisningar etc.). Däremot torde man knappast
våga sträcka sig så pass långt, att man tilltror barnen att själva
kunna ställa sig en uppgift. I varje fall ges i regel ingen
närmare anvisning beträffande ett så funtat arbetssätt.?
Det är visserligen sant att ”barnen sättas i arbete”, när man
förelägger dem dessa ”arbetsuppgifter”. Men det är läraren,
som ensam planerar och utportionerar stoffet; barnen hållas
utanför detta, och för dem återstår då endast att övertaga de
av läraren utmätta ransonerna. Läraren spekulerar alltså med
elevernas eventuella intresse för just den ranson stoff, som
respektive ”arbetsuppgift” omfattar. Här förbises tydligen en
viktig faktor: elevens ansvar för sitt vetandes tillväxt. I själva
verket appellera dessa ”arbetsuppgifter” till endast en del av
barnets förmåga till självverksamhet.
Om ”arbetsuppgifts”pedagogen börjar tala om s. k.
”individualisering”, kompliceras saken. Som bekant nyttjas denna
term här och var i Norden. Den torde emellertid vara ett
Daltonarv, i likhet med ovannämnda ”arbetsuppgifter”. Innebörden
i detta begrepp, ”individualisering”, har inte fixerats av
”arbetsskolans” män. Fråga är, i vad mån en elevs individualitet över-
1 Av arbetsuppgifter, som med fördel kunna användas i en
aktivitetspedagogiskt betonad undervisning, vilja vi exempelvis nämna:
Bergvalls arbetsblad i geografi, naturkunnighet, historia, utarb. av G.
Ahlberg, E. Lindälv, N. Olsson. Se förordet där!
2 Jfr här sid. 310 ff., M. Glanzelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
