Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - C. Materialets bearbetande - b) Studie (i starkt sammandrag) över pedagogisk situationsbildning i en klass 12-14 åriga gossar - cc) Lärarens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Individualsituationen
Han skriver:
1. ”Jag ser mera nu, än jag gjorde i början av
protokollationen. De första protokollen behandlar mest barnens yttre
beteende, och även detta beskrives knappt och summariskt. (T. ex.
Arne går till Bertil, Carl till David etc. etc.) Nu är mina
iakttagelser åtskilligt rikare på detaljer, blicken har bestämt
fördjupats. — I synnerhet har barnens val av uppgift och en del
samtal med eleverna givit mig rika tillfällen att få en inblick i
barnasjälen, som jag inte tidigare haft.
2. Jag märker nu efteråt, att min inställning till eleverna i
början var präglad av en viss misstänksamhet. När t. ex. A.
reste sig från sin plats för att gå bort till B., så tänkte jag
genast: ”Jaså, nu ska dom ’fuska’!” — I mina senare protokoll
märker jag själv, att jag har fått ett större förtroende till
pojkarna. Genom noggrann iakttagelse och genom samtal har jag
nämligen kommit att inse, att det finns så mycket annat, som
pojkarna kan behöva språka om — och detta inom ramen för
sin uppgift. När de alltså går till varandra, så behöver det ju
inte vara fråga om ’fusk’; barnen kan ju rådgöra med
varandra, diskutera uppgiften eller jämföra, alldeles som vi stora
ofta gör. — För Övrigt spårades hos eleverna i allmänhet en
stark vilja att inte ”skriva av” varandra, men märk väl: just
när de verkligen fick lov att röra sig fritt. Detta låter
måhända som en motsägelse, men det är likväl ett konstaterbart
faktum.
3. Av särskilt intresse var det att iakttaga några stycken
elever, om vilka jag ansåg mig ha anledning förmoda, att de
skulle missbruka den dem givna ”friheten’. Men i stort sett
måste jag nu efteråt säga, att farhågorna icke besannades.
Även dessa elever blev intresserade, som de andra. Kanske
just detta, att de fick lov att röra sig som de ville — och
möjligen också behövde! — förtog dem lusten och behovet att
opponera. Den värste av dem blev snart särdeles mån om att
prestera ett arbete, som läraren var nöjd med!
4. Mycket kunde ytterligare anföras. Till sist en from
önskan: En liknande kurs som denna borde egentligen ingå redan
i själva lärareutbildningen, eller eventuellt i en pedagogisk
fortbildningskurs av tillräcklig omfattning några år efteråt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
