Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - C. Materialets bearbetande - c) 28 monografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Materialets bearbetande 123
Klockan 10.24: Leif har bråttom. Han ska räkna så många tal, så
”att fröken blir glad och förnärmad” (menar: förvånad). 10.30: Leif
räknar högt och mycket ivrigt. Annars brukar han inte alls ha
bråttom att räkna.
L:s förberedande pedagogiska samtal röra sig om hur man
skulle förbättra resultatet och göra arbetet intressantare. De
leda till att barnen (hjälpklass-elever!) begära att under en
”fri timme” få berätta något ur kristendomen. L. föreslår Mose
historia och ger några råd om hur man ska gå till väga. Snart
utbildas ett slags kompromiss-system: L. och barnen planera
gemensamt. Detta är onekligen en optimal situation för en
hjälpklass. Karakteristiskt för klassens utveckling är det
sociala beteendet, som börjar med 18,2 %, stiger i h:II till
100 Jo och når upp till denna nivå ytterligare tre gånger. Ett
ex, ur h: IT: ”Att Sten-Olof, som nu har tagit sig så märkbart
i räkning, ville offra sig och hjälpa den allra sämste i räkning,
var ett mycket vackert drag, som jag är tacksam för att ha fått
iakttaga.” I h: VIII vågar L. sig på att utnyttja
gruppbildningen för att stimulera tävlan. Hon upptäcker själv ett
faktum, som H. Nohl utförligt behandlat.t Det gäller
gruppbildningens utmärkta inflytande på tävlan. Tävlan förlorar
nämligen då sin egoistiska prägel, ty gruppen skapar en
gemenskapskänsla. (Enligt vår uppfattning behövs ytterligare en
korrigering på tävlan. Det är hjälpgivandet, som genom ett
"motsatt karaktärsdanande inslag utjämnar det alltid farliga
rivaliserandet.) Klassens framsteg i prestationen kan inte fullt
bedömas genom statistiken, ty denna är tyvärr ofullständig.
När barnen få planlägga arbetet (från f:3 till h: V), uppnår
planläggandet 4 ggr 100 Jo. Kol. 13 och 14 flyta ihop till ett
känslofullt omdöme över såväl den ”roliga timmen” som den
egna prestationens värde. Alla barnen anse att de ha lyckats
bra. Detta visar, dels att hjälpklassbarnen äro mindre kritiska
än eleverna i normalklasserna, dels kan det tolkas som bevis
på deras hänförelse över den fria situationen. L:s eget
omdöme möjliggör en komplettering. Det sätter oss i stånd
att bedöma hur barnen lyckats med arbetet: lägsta talet är
54,5 0 (h: VIT), det högsta 100 % (h: II). Några entydiga
prestationsvärden kunna vi inte bjuda, men vi begagna oss av
ännu två källor: L:s tydning och kol. 11. Klassen gick oav-
1 H. Nohl, Der Wetteifer in der Schule. Die Erziehung, IV, 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
