Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - C. Materialets bearbetande - c) 28 monografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Materialets bearbetande 129
dra den slutsatsen, att L. inte är fullt medveten om den inre
dynamik, som hennes elever redan förvärvat. Tack vare sin
askes inhämta de mera än L. själv anar. Ingenting kan bättre
karakterisera detta än följande. L. säger i h: VIII:
”Svårigheterna att få god svenska på de små uppsatserna och
svårigheten att komma ifrån bokens ord kommo mig att tro, att
barnen begripit föga av vad de läst. Det visade sig emellertid
vara alldeles tvärtom, att de inhämtat avsevärt.”
En annan feltydning, som L. sedan själv korrigerar, är
följande. I h: VI anser hon arbetsfördelningen inom en grupp
felaktig, enär eleverna inte arbeta med det de kunna bäst.
Även denna gång ha barnen rätt och L. fel. Hon upptäcker
senare sitt misstag och säger ärligt: ”Jag tänkte naturligtvis på
gruppens prestation. I livet är det ju så, att man väljer den,
som är skicklig i en sak, till att utföra den. Men i skolan är
det ju däremot så, att den som inte kan rita, bör öva sig just
däri. Ur den synpunkten var det ju bara bra, att den dålige
tecknaren ritade.” Dessa två exempel på L:s självkritik äro
av stort värde. Jämför man dem med vårt första omdöme om
hennes eggelser, och granskar man noga hennes framsteg, så
måste man tillerkänna henne en stor duglighet för lärarekallet.
Hon växer ständigt, även genom sina felaktiga slutsatser.
Sedan hon i h: V frimodigt bekänt, att hon ser för litet, är även
hennes psykologiska inställning klar. Från och med denna
upptäckt och fram till slutet bemödar hon sig ivrigt om
individuella iakttagelser och om barnens individuella fostran. Med
sådana förutsättningar måste en lärare lyckas även med den
”svåra aktivitetspedagogiken!” Vi lämna sista ordet åt L. och
erkänna mer än gärna, att allt det vackra, som vi hört, inte bör
tillskrivas uteslutande vår försöksserie, utan till största delen
hennes egen personlighet. Flon har fostrat sin klass.
”När jag renskriver detta, är redan höstterminen påbörjad
och jag har mottagit en ny klass. När jag nu tänker tillbaka
på den gamla klassen, är det bara vackra och goda minnen,
som dyka upp. Jag minns hur trevligt barnen arbetade
tillsammans, hur tyst och bra det individuella arbetet och
grupparbetet sköttes. Visserligen voro barnen endast 20, men så var
klassrummet också litet, endast 4,80 X 7 m. Alltså inget
vidare svängrum precis för ”fritt arbete. Men det fick gå! Min
0. — Aktivitetspedagogik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
