Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - C. Materialets bearbetande - c) 28 monografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Individnalsituationen
nuvarande 7:e klass är hopplockad från inte mindre än sju
olika håll, och den erbjuder nu till en början oerhört stora
svårigheter. Endast ett par av barnen äro nämligen vana vid
detta arbetssätt; därtill äro de ännu ovana både vid varandra
och vid mig.
Ett par episoder från min förra klass kommer jag särskilt
väl ihåg. — 1) Julfesten, som vi kommit överens om att jag
skulle hjälpa dem att ordna, men som de överraskade mig med
att ha alldeles klar, när jag anlände. Hur innerligt söta de
voro hela kvällen, och hur de till slut städade undan helt
exemplariskt, varvid Stig (!) tog kommandot och organiserade
det hela. — 2) Skolresan, som var planerad till Trollhättan,
Halle- och Hunneberg, men som måste inskränkas till Särö,
på grund av att jag fick en släng av ischias och hade svårt att
röra mig. Härvid visade inte en någon sur min, utan alla voro
förstående och nöjda och belåtna. 3) Kafferepet hemma hos
mig i trädgården, som barnen talat om hela våren, alltsedan jag
lovade dem det som belöning, om de klarade 6-klassprovet bra.
Min far var rätt orolig för hur det skulle gå med pojkarna och
våra växter, för han var inte angelägen om att få något
nertrampat. Vi lekte och hade så roligt, att barnen tycktes vilja
stanna där för evigt. Mina föräldrars omdöme om barnen
gladde mig mycket: ”De barnen är det väl inget fel på. De
uppför sig ju alldeles utmärkt, och glada och trevliga är de
också. Jag har nämligen ibland hemma uttryckt mina
bekymmer för, hur jag skulle få pli på barnen, som ju voro från så
oerhört dåliga hem.
Stig är ju den, som de här fyra åren vållat mig allra mest
huvudbry, och som jag inte tvekat att kalla mitt problembarn.
Egendomligt nog gäller detsamma om honom som om hela
klassen: jag minns hur rar han kunde vara. Ingen kunde som
han sköta om våra växter. Han erbjöd sig alltid att plantera
om dem. När de fått bladlöss, fanns det ingen, inte ens bland
flickorna, som var så händig som Stig med att befria dem
därifrån. Han tog en pensel och tvättade bort lössen. Och därvid
bröt han aldrig av så mycket som ett blad en gång, medan det
däremot väl kunde hända, om en flicka skulle utföra arbetet,
att en hel gren knäcktes. När barnen sprungo här hemma i
trädgården, råkade en av flickorna trampa på en kant med sedum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
