Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - C. Materialets bearbetande - c) 28 monografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Individualsituationen
L:s positiva omdöme pendlar mellan 78,2 Jo och 95,8 %.
Prestationsvärden: 7 A-situationer, ingen C-situation. Det
lägsta prestationsvärdet (h: V) 60,9 90 uppstår genom en
svår uppgift. Barnens arbetsiver är stor; de äro förtjusta
över nästan varenda uppgift — ett bevis för åldersstadiets
allmänna prestationsglädje. I h: IX har målet nåtts: man når
fram till en verklig aktivitetsgemenskap. Allt detta har skett
tack vare L:s skickliga utvecklingshjälp. Hon förstår barnens
sociala beteende allt bättre och finner ständigt nya problem.
Att hon inte omedelbart kan lösa dem alla, torde vara klart.
Intressanta psykologiska undersökningar skulle kunna
företagas på grund av hennes reflexioner.
Nummer 18 (= K V 35 f).
F:1 är den första fria situation som barnen uppleva, ifall
man med ”fri” menar, att L. inte får anlitas. Men det ivriga
vädjandet till hennes omdöme visar, hur hon saknas.
Surrogatet för hennes. hjälp, nämligen hjälpsökandet hos kamraterna,
inställer sig ögonblickligen och låter ana möjligheterna för ett
socialt liv. Trots allt detta säger L., att lektionen förlöpte
ungefär som vanligt, vilket vi tillåta oss ifrågasätta.
Med f:2 kommer man riktigt i gång. Alla äro mycket
intresserade, särskilt för teckning, vilket tycks vara alla barns
hobby. L. vädrar en fara och inställer sig ögonblickligen på en
adekvat uppfostringssituation. Hon vädjar nämligen till
barnens goda vilja att vid val av ämne tänka på målmedvetet
arbete, och att de skola befästa och utvidga sina kunskaper.
Resultatet blir att en del påbörja ett verkligt arbete, men de
kombinera frihetens nöjen med den gamla vanan. L. säger: ”Efter
4 års skolgång enligt en viss metod fortsätta eleverna av vana
enligt samma program i de fria övningarna. De äro i
allmänhet inställda på att ständigt vädja till läraren, och många lita
endast på lärarens omdöme. Det enda verkligt ’fria’ blir för
dem själva valet av uppgift, men detta senteras i hög grad. De
flesta önska en fri halvtimme varje dag och motse med glädje
den nästa.” Det stora framsteget inträder i h: I, vilket
protokoll vi vilja citera utförligare.
”Med utgång från föregående ’fria’ arbetstimme fingo
eleverna själva fastslå följande. Man väljer själv sitt arbete med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
