Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - C. Materialets bearbetande - c) 28 monografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Individualsituationen
h: V 96,9 P0 (grupper med tydliga ledare), i h: VI 100 90
(målmedvetet hjälpsökande). Det är intressant att studera
barnens förhållande till L. Medan de i f£:1, 2 och 3 trots
instruktionen bestormade lärarinnan, börja de i h: I reda sig
själva; i h: II anlita de henne ännu mindre, och från och med
h: IV besväras hon inte alls. En snabbare utveckling till
självständighet kan man knappast tänka sig. Planläggningen är i
h: Il—h: IV genomgående 100 Jo; barnens positiva omdöme:
lägsta tal 92,9 Jo, högsta 100 Jo: L:s dito: vid två tillfällen
94. Jo. De övriga gångerna saknas uppgifter, men vi
komplettera bristen genom L:s pedagogiska anmärkningar. Dessa
senare visa, att valet av arbete blir bättre för varje gång. Vi tro
oss ha rätt att uttala följande omdöme: klassen har kommit
riktigt i gång och det livliga samarbetet ordnar sig bra.
Men nu få barnen en chock. De trodde (och vi äro glada
däröver), att de fria lektionerna vädjade framför allt till deras
valfrihet, ansvarskänsla och kamratliga samarbete. Men vår
försöksanordning i h: V förstörde en del av dessa illusioner, ty
där inträder ”den förelagda uppgiften” med allt vad därtill hör.
L. skriver: ”Stor besvikelse bland många, då de fingo reda på
att friheten skulle ytterligare begränsas...” En enastående
disproportion inträder, Barnen, som bemödat sig till det yttersta,
åstadkomma ett positivt omdöme av 100 %, medan L:s
omdöme sjunker till 24,2 Jo. Hon förklarar saken på
följande sätt: ”Resultatet av elevernas arbete var denna gång
ganska nedslående. Kanske var den uppgift jag förelagt dem
(satsanalys) väl svår(!), men jag var så nyfiken på
”hjälpsökandet. Kanske berodde resultatet i någon mån på, att den
mest anlitade hjälparen var indisponerad... Denna gång
framträdde verkligt samarbete.” — Saken är klar och L. bekänner
själv sin skuld. Hon hade med omsorg tränat upp det sociala
samarbetet och väntade sig frukterna därav i ett kritiskt
ögonblick; men om den uppgift hon ställer är alldeles för svår, kan
inte heller ett samarbete garantera någon framgång.
L:s aktivitetspedagogiska fostran har i alla fall utvecklat
eleverna, ty h: VI företer en bild, som kan glädja
pedagogen. L. påbjuder åter satsanalys, men barnen reagera på
annat sätt än förra gången. Vi citera: ”Den ovilja, som jag förra
gången tyckte mig förmärka hos en del av eleverna, hade denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
