Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - C. Materialets bearbetande - c) 28 monografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Individnualsituationen
”Det här är väl ingen rolig timme.” Arbetsintensiteten lämnar
mycket övrigt att önska (prestationsvärde 58,1 %).
Hjälpsökandet hos L. stiger till 44 gånger. Barnen bli högljudda, och
lärarinnan tröttnar. Hon rannsakar sig själv: ”Kanske tröttade
jag ut dem genom att ständigt ’köra’ med satsanalys, men jag
hoppades att de genom ständig (obs. påbjuden!) träning skulle
nå så pass säkerhet, att glädjemomentet åter skulle infinna sig.
Av barnens omdöme framgår, att jag tagit miste.”
Trots denna självbekännelse kan L. inte motstå frestelsen
att föra sitt experiment till slut. Hon ålägger satsanalys för
sjätte gången och tröstar därvid eleverna med att det sista
skenet av frihet, grupparbetet, kan utnyttjas. En diskussion över
frihet följer. Barnen foga sig i sitt öde och begagna sig av
detta ”sken” på följande sätt: gruppbildning 100 %,
hjälpsökande hos läraren 52 gånger. Arbetsintensiteten god, även
stor arbetsglädje(!).
Vi ha valt denna försöksserie, därför att den, utan att vara
helt oklanderlig, bjuder ett mycket lärorikt exempel, som vi
komma att begagna oss av i nästa kapitel. Här ämna vi nu
avsluta serien med en sammanfattning. Vi ha framför oss en
klass, vars oerhört stora plasticitet är iögonenfallande. Den
minsta förändring i situationen medför snabbt en ny reaktion.
Ända till h: V gläder man sig åt den trämtng till frihet, som
L. och eleverna gemensamt åstadkommit. När L. börjar
förelägga en uppgift, förändras bilden. Mumlet i klassen förråder
besvikelse. Ännu tre gånger skärpas eldproven och barnen
reagera med en rörande underkastelse under den ”kategoriska
imperativen”. Situationerna från h: V till h: X äro ett litet drama
med ett innehåll, som vi känna: skolans auktoritet, barnets
lydnad. Att lydnaden kan förvandlas till askes och att denna kan
frambringa glädje, få vi bevittna. L:s gärning, som präglats av
en viss djärvhet, har alltså åstadkommit, att barnen klara sig
under alla förhållanden. Därmed äro de mogna för ett nytt steg
(se sid. 153). Om L. tagit detta steg och om hon då lika ivrigt
studerat barnens individuella behov och arbetssätt — vilket hon
försummade under försöksserien — är oss inte bekant, — Serien
är lyckad. I trots därav påpeka vi den fara, som ligger i det
starka forcerandet av ett enda moment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
