Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - E. Vägledning för ett försök att komma in på ett induktivt aktivitetspedagogiskt arbetssätt - a) Normalklasser och extraklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktivitetspedagogiskt arbetssätt 141
fullkomligt ovana vid denna frihet, var ingenting annat att
vänta. L. lyckas mellan f:2 och f: 3 förmå barnen att själva
ansvara för ordningen, och hon fortsätter med sin fostran hela
serien igenom. Redan i h: VIII når hon detta mål.
2) Lite betänkligare ter sig saken i klass III, som i
förevarande fall representerar ”den farliga åldern”. Klockan 12,50:
”Stor förtjusning över uppgiften. En del barn fråga, om de
verkligen få göra vad som helst. Ett väsen utan like. En flicka
frågar om hon får rita på tavlan. Då jag ej svarar nekande,
rusa så gott som alla barnen fram till svarta tavlorna för att
försäkra sig om en kritbit. Under rusningen råka somliga stöta
sig mot bänkarna, vilket förorsakar lite tårar och jämmer.
12,53: Mitt i allt tumult urskiljer jag 7 à 8 stycken, som sitta
och läsa, rita eller skriva. Vid en hastig överblick finner jag
dessa vara de intelligentaste av barnen. De dummaste bråka
allra mest. (Mellan 12,54 och 1,00 ofog och orgelspel.) Kl. 1,01:
Sånger och psalmer omväxla. Skratt, skrik höres överallt. Det
är ett öronbedövande larm. 1,14: ’O, vad det är skojigt’, ropas
från flera håll. Somliga uppföra en sorts krigsdans. De rusa
fram och tillbaka och veta inte riktigt vad de skola ta sig till.
De liksom inte vilja försumma något, som ser roligt ut. 1,19:
Jag finner mig nu föranlåten att avblåsa spektaklet. Jag vet
inte riktigt om jag skall säga, att bullret nått sin kulmen nu,
det var kulmen hela tiden.”
Ett allvarligt samtal mellan f:2 och f:3 åstadkommer snart
helt andra förhållanden; f:3 slutar försonande. En flicka
säger då; ”Tack för den roliga halvtimmen!” En annan:
”Tycker fröken att vi ha bråkat så mycket i dag, som vi gjorde
förra gången?” o. s. v.
3)? Klockan 9,05: Ӏnnu ingen uppkommen till lokalen.
Lugnet före stormen. 9,06: Oväsen i trapporna, prat, buller,
skrik. De första storma in i lokalen. Ingen uppställning i
avklädningsrummet, lika litet som ordnad uppmarsch såsom i
vanliga fall.? 9,09: Trängsel framför dörren; alla vilja komma först
1 Nummer 16 (= K III 34 f).
2 Nummer 15 (= M III 36 g).
3 Att den kasernmässiga, om militära seder påminnande
uppmarschen inte längre försvaras, utan ersättes genom barnens träning till
behärskat in- och utträde är ett glädjande tecken. Jfr A. Hagnell,
Fri inmarsch. Pedagogiskt Forum, Göteborg 1936. Sid. 202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
