Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - E. Vägledning för ett försök att komma in på ett induktivt aktivitetspedagogiskt arbetssätt - a) Normalklasser och extraklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Individualsitudadtionen
in i lokalen. Knuffningar, skrik, fruktansvärt oväsen.
Pojkarna i fullt slagsmål framme vid svarta tavlan (denna endast 3 m.
bred). Några ha fått tag i en kritbit, rita cirklar och
krumelurer. Endast en gick omedelbart till sin egen bänk och började
räkna hemuppgifter. (Till 9,18 samma ofog.) 9,18: Två pojkar,
som flytta tillsammans och båda teckna, se upp en stund och
säga, när jag går förbi: ”Att de få bära sig åt så framme vid
tavlan! Magistern skulle aldrig sagt det. Se, vad det ser ut!
9,19: En pojke har målat sig i ansiktet. Han förevisar resultatet
för kamraterna. Stor förtjusning. Genast apa ett par andra
pojkar efter. Skratt. (Fortsättning till 9,31.) 9,31:
Avmattning i klassen, nästan alldeles tyst. Även lugnt framme vid
tavlan. Ett par pojkar börja till och med torka färgen av
ansiktet.” —
Detta speciella exempel fordrar en utförligare förklaring.
Redan i f:1 såg läraren små försök till ofog. Fan säger: ”Det
föreföll mig, som om pojkarna försökte se efter hur mycket
jag tålde. När en gjorde något galet, sökte återstoden göra
likadant.” F:2, vilket var avsett som dokument för hur friheten
upplevdes av barnen, uppvisar inget nämnvärt farligt. Om
läraren hade ingripit mellan f:2 och f:3 (den farliga mellantiden)
med ett kraftigt organisationsförsök, så hade f:3 säkerligen
visat en annan bild. Läraren erkände efteråt själv, att han
missuppfattat anvisningarna till den pedagogiska förberedelsen.
Han hade trott, att ”meningen var, att barnen uteslutande av
sina egna erfarenheter, utan L:s påverkan, skulle söka få en
bättre situation till stånd”. Han tillägger: ”Försöket var i stort
sett misslyckat, men jag anser det ändock ha haft ett visst värde.
Kommande försök få visa det.” Däri hade han rätt, ty hela
hans följande serie om 10 huvudprotokoll är lyckad.
Jämför man nu exempel 2 med exempel 3, så finner man
nästan identiska situationer. Barnen i en tredje klass ha redan
större vana vid skollivet. Därest barnen uppfatta skollivet
såsom något stramt och tvunget, måste ju en fri situation utlösa
ett glädjerus hos dem. Eftersom 9-årsåldern (se tabell A) just:
kännetecknas av bl. a. ett märkligt kraftöverskott, kan detta
väntas ta sig nästan vilka uttrycksformer som helst. Det behövs
då inte många minuter för att en ”masspsykos” skall uppstå,
I båda fallen hålla sig emellertid de intelligentaste barnen borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
