Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 1. Individualsituationen och dess utgestalande. Av Elsa Köhler - E. Vägledning för ett försök att komma in på ett induktivt aktivitetspedagogiskt arbetssätt - a) Normalklasser och extraklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Individualsituationen
(Se sid. 35 och 39.) (Även den ”samvetsömme” blivande
prästens hållning kan försvaras med psykologiska argument.
Medan barn före skolåldern så gott som uteslutande nämna
ickeandliga yrken, när man frågar vad de vilja bli, innehålla
skolbarnens svar övervägande intellektuella sådana. Intresset har
förskjutits.1)
Av det nyss anförda skulle lätt kunna dragas den förhastade
slutsatsen, att man borde tillfredsställa detta åldersbehov
genom att bjuda enbart ”arbetsuppgifter”; men så är dock icke
fallet. Det är tvärtom i högsta grad önskvärt, att man (enligt
vårt förslag i del I), söker att få utkristalliserat barnets
”verkskapande” ur hela dess andliga struktur. Men för att locka
barnen till eget uppgiftssökande, bör man förelägga dem ett
rikhaltigt material och genom samtal över dettas användning
förbereda den fria situationen. Varje uppslag från barnets sida
bör man med glädje godkänna. Detta stimulerar till ytterligare
upptäckter. Att barnen ibland själva och utan att veta det
utvidga sin prestationsförmåga, visar föiljande (f: 3)2:
”Karakteristisk for dem alle var at de tegnet meget mere enn de sa de
vilde, idet opgaven vokste for dem under arbeidet.” Från och
med klass III kan uppgiftssökandet fostras mera medvetet. De
fyra lektionerna, som vi föreslagit läraren för att lära känna
elevernas fria val, böra utnyttjas till en första individualisering.
En kort anteckning bör göras om varje barn, eller också kan
man låta eleverna själva anteckna a) vad de gjorde, b) hur de
tyckte om timmen och c) hur de värderade sin prestation.
Framstegen skulle bestå däri, att barnen använde de fria timmarna
till målmedveten förbättring i den riktning, som vi här genom
ett exempel från en klass 7 skola antyda (f: 2)3: Endast 2 av
27 elever välja sitt arbete för att de ”liker det best”. De 25
Övriga uppge, att de valde sitt arbete för att ”jeg er så dum i
historie”, ”jeg vil på middelskolen”, ”gramatikk er det
vanskeligste” o. s. v. Att en sjunde klass tämligen snart skall fatta
situationens mening är att vänta. Svårare är det att fostra de
lägre klasserna till att själva organisera sitt arbete — och dock
måste en sådan fostran förekomma.
1 Se K. ut. Sid. 255.
2 Nummer 12 (= Bergen II 29 g).
3 Nummer 33 (= Bergen VII 28 f).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
